Felicia har hant! Jag ar antligen traffat min tills nu virtuella resakompis. Efter att ha bevisat att det faktiskt gar att aka kollektivtrafik (om man har nagra timmar over) i LA mottes vi pa hostelet i nagon sorts forort. Vi kommer superbra overrens och vi har bada tva mammor som heter Lilian! Nu har vi kommit till Tijuana dar vi har akt lokalbuss och atit var forsta taco. Vi vantar med spanning pa den eventuella magsjukan... Vi aker vidare redan ikvall till Hermosillo och byter dar imorgonbitti buss vidare till Bahia de Kino som ska vara nagot sorts paradis, vi far se vad mitt kritiska oga tycker!
Farmtiden har tagit slut. Det har varit en valdigt bra erfarenhet, jag kom val inte sa jattebra overrens med agaren, och maten var inte jattegod, men allt annat -top-noch! Jag traffade Kate dar som ar min forsta amerikanska van och som larde mig yoga. Japp, nu kan jag gora min egen lilla session nar andan faller pa. Vi har gjort lite utflyker, bl.a. till Slab City och Salvation Mountain som bada ar med i filmen Into the wild. Sista dagen gick vi pa hajk till ett helt underbart stalle med varma kallor i en liten dal. Underbart. Annars har dagarna bestatt av massa 60/70-talsmusik, dokumentarar, lasning, dadlar och varje kvall har avslutats med varmt bad under stjarnorna. Oknen ar helt annorlunda mot allt jag sett tidigare, jag hoppas att jag far tid att lagga upp lite bilder senare.
Martina
torsdag 29 december 2011
lördag 24 december 2011
God jul allesammans!
Sa har julen har och jag ska aka och tvatta. Det ar val allt ett harligt gora pa julafton! Vi firar imorrn, med sotpotatis. Annars ar det samma mat dag ut och dag in, sa jag kan knappt vanta pa att fa ata nagot annat.
Hinner inte med mycket mer, ville mest onska alla god jul och saga att jag saknar manga och mycket saknar pa julafton.
Martina
Hinner inte med mycket mer, ville mest onska alla god jul och saga att jag saknar manga och mycket saknar pa julafton.
Martina
lördag 17 december 2011
Dadlar, bussar och Emmaabstinens
Sa har den andra delen pa min resa borjat. Emma har lamnat mig och lamnat ett litet hal nagonstans i min mage. Jag saknar henne redan.
Jag ar dock inte ensam. Har kommit till en liten farm mitt i kaliforniens oken som odlar dadlar. Just nu ar det inte dadelsasong, sa det ar ratt lugnt. Vi skulle ha gatt ut och jobbat lite, men det blaser sa fasligt, sa vi vantar pa att det ska bli lugnare. Det ar inga andra wwoofare har just nu, men forhoppningsvis kommer en tjej som ar yogalarare pa mandag. Sa tills dess far jag chilla och hanga med agaren. En man i femtioarsaldern, gammal hippie som inte verkar kunna skamta. Jag har dessutom sett min forsta skorpion! Hoppas ingen kryper in i mina skor, ihhhh!
Lite buss-roligt 1. Sag Hollywood-skylten fran bussen till LA. Da var det gjort.
Lite buss-roligt 2. Satt bredvid en stenhard gangmedlem fran gransen pa sista bussen. Han hade minsann rymt fran fangelset samt blivit skjuten atta ganger av granspolisen vid ett annat tillfalle. Sen undrade han om jag gillade "bad boys". Ehhhh.
Martina
Jag ar dock inte ensam. Har kommit till en liten farm mitt i kaliforniens oken som odlar dadlar. Just nu ar det inte dadelsasong, sa det ar ratt lugnt. Vi skulle ha gatt ut och jobbat lite, men det blaser sa fasligt, sa vi vantar pa att det ska bli lugnare. Det ar inga andra wwoofare har just nu, men forhoppningsvis kommer en tjej som ar yogalarare pa mandag. Sa tills dess far jag chilla och hanga med agaren. En man i femtioarsaldern, gammal hippie som inte verkar kunna skamta. Jag har dessutom sett min forsta skorpion! Hoppas ingen kryper in i mina skor, ihhhh!
Lite buss-roligt 1. Sag Hollywood-skylten fran bussen till LA. Da var det gjort.
Lite buss-roligt 2. Satt bredvid en stenhard gangmedlem fran gransen pa sista bussen. Han hade minsann rymt fran fangelset samt blivit skjuten atta ganger av granspolisen vid ett annat tillfalle. Sen undrade han om jag gillade "bad boys". Ehhhh.
Martina
torsdag 15 december 2011
Snyft!
Det är med sorg jag skriver detta inlägg, mitt sista inlägg från den här sidan av Atlanten. Om fyra timmar sitter jag på flyget hem och lämnar Martina kvar här i soliga Kalifornien.
Vår lilla bilsemester som vi har avslutat vår resa med har varit väldigt härlig. Igår tittade vi på Redwood-skogar och på stränder i Santa Cruz där vi spenderade natten på ett mycket mysigt hostel med trevliga människor. Innan vi lämnade tillbaks bilen i förmiddags körde vi upp längs Highway 1 igen och njöt än en gång av den fina utsikten. Jag slapp köra i de brantaste backarna och gjorde endast två misstag med avfarter. Gick helt enkelt finfint att köra även i USA.
Emma
Vår lilla bilsemester som vi har avslutat vår resa med har varit väldigt härlig. Igår tittade vi på Redwood-skogar och på stränder i Santa Cruz där vi spenderade natten på ett mycket mysigt hostel med trevliga människor. Innan vi lämnade tillbaks bilen i förmiddags körde vi upp längs Highway 1 igen och njöt än en gång av den fina utsikten. Jag slapp köra i de brantaste backarna och gjorde endast två misstag med avfarter. Gick helt enkelt finfint att köra även i USA.
Emma
måndag 12 december 2011
Senare samma dag eller hit the road Jack! 2
Så vi kom inte riktigt till Santa Cruz. Än. Eftersom vi missade en avfart, körde i bussfilen genom tullen och hamnade i San Francisco igen, bestämde vi oss för att leta reda på den där highway 1 med en gång. Och Berra, du kan allt din vägresearch. Superfin väg längs havet i solnedgången, bara vi och Stilla havet.
Som om det inte kunde bli bättre, hittade vi ett litet hostel vid en fyr. MED EN BUBBELPOOL (under stjärnhimlen, med havets brus i öronen)! GRATIS NUDLAR! Och en snäll kille i receptionen. Kunde inte bli bättre.Imorrn får vi se hur det ser ut här när det är ljust, det ska bli spännande!
Som om det inte kunde bli bättre, hittade vi ett litet hostel vid en fyr. MED EN BUBBELPOOL (under stjärnhimlen, med havets brus i öronen)! GRATIS NUDLAR! Och en snäll kille i receptionen. Kunde inte bli bättre.Imorrn får vi se hur det ser ut här när det är ljust, det ska bli spännande!
Glad Martina
Hit the road Jack!
15:28 12 December
Med Emma vid ratten och Beatles i radion klarade vi att manövrera oss ut ur San Franciscos downtown utan större problem. Vi var båda väldigt nervösa, men efter ett tag på 6-filiga (i ena riktingen!) motorvägen började vi känna oss hemma i bilen (pappa Bernt, en KIA Rio LX) och Amerikas vägar. Vi har just åkt ur Napa Valley och är påväg söderut igen, siktet inställt på Santa Cruz! Vad som finns där har vi ingen aning om än.
Efter att ha lyxat till det med bio och lobster roll igår fick vi nöja oss med hårdbrödslunch idag. Men det var inga problem när utsikten bestod av vinrankor och åter vinrankor. USA kan vara vackert och det kan vara förjävligt fult.
Imorgon satsar vi på att se lite Redwoodträd och highway 1. Idag är början på slutet på en fantastisk resa.
Med Emma vid ratten och Beatles i radion klarade vi att manövrera oss ut ur San Franciscos downtown utan större problem. Vi var båda väldigt nervösa, men efter ett tag på 6-filiga (i ena riktingen!) motorvägen började vi känna oss hemma i bilen (pappa Bernt, en KIA Rio LX) och Amerikas vägar. Vi har just åkt ur Napa Valley och är påväg söderut igen, siktet inställt på Santa Cruz! Vad som finns där har vi ingen aning om än.
Efter att ha lyxat till det med bio och lobster roll igår fick vi nöja oss med hårdbrödslunch idag. Men det var inga problem när utsikten bestod av vinrankor och åter vinrankor. USA kan vara vackert och det kan vara förjävligt fult.
Imorgon satsar vi på att se lite Redwoodträd och highway 1. Idag är början på slutet på en fantastisk resa.
lördag 10 december 2011
USA är komplicerat
San Francisco är ett härligt ställe. Ett ställe som inte är lika härligt är Oakland, som ligger på andra sidan bukten kan man säga. Vi skulle dit igår på konsert med Mumford and Sons, Florence and the Machine och Green Day bland annat. Det var en intressant upplevelse. Konserten i sig var väldigt bra, men innan vi kunde njuta av den var vi tvungna att irra runt på ett stort industriområde i förorten för att hämta våra biljetter. Detta var straffet för att vi inte har en adress som biljetterna kunde levereras till. Man kunde alltså inte välja att skriva ut dem själva eller hämta dem på arenan, nej vi fick gott lov att promenera längs motorvägar och burger kings tills vi hittade på stället. Vi var lite lätt irriterade då kan jag säga. Detta är det här landets baksida, allt är sjukt komplicerat.
Nåja. På Måndag ska vi hyra en bil och köra runt lite. Efter att jag i fem dagar ständigt har sagt till Martina "ALLTSÅ KOLLA BACKARNA I DEN HÄR STAN!!! SNACKA OM START I BACKE! JAG SKULLE ALDRIG KÖRA BIL HÄR". Har vi nu alltså bestämt oss för att hyra bil. Och jag ska köra. Återstår att se hur det går.
Emma
onsdag 7 december 2011
Californiaa!
Kalifornien har tagit oss med storm, San Francisco i synnerhet. Det är varmare, luktar exotiskt, det är mycket folk ute överallt (vilket det faktiskt inte var i New York) och man kan gå i T-shirt fast det är December.
Dessutom är det otroligt vacker här vilket vi blev varse igår när vi spenderade dagen med att gå längs kusten. Med båtar som guppar i det klarblåa havet och tropisk växtlighet, det känns verkligen UTOMLANDS. Vi tycker om det hemskt mycket och känner oss redan hemma. Vi såg en livs levande säl och massa fiskmåsar, samt gubbar som fiskade krabba olagligt. Målet med promenaden var att nå Golden Gate-bron. Den såg ut som den gör på bild, men självklart häftig att ha sett den i verkligheten. Vi vågade bara gå ut halvvägs dock, sen fick vi svindel. Vi avslutade kvällen på en japansk-fusion restaurant med att äta sushi samt ko-tunga, om jag minns rätt. Spännande, spännande.
Ännu mer spännande var det idag, då vi spenderade några timmar på Alcatraz, den gamla fängelseön. Var väldigt intressant och lärorikt med kunniga människor som berättade om fängelset och ön som idag är Nationalpark. Sen fick vi åka lite båt också, inte fy skam.
Allt är helt enkelt fint på vår lilla resa. Det enda som är lite konstigt är att se julgranar och palmer i samma syn. Inte en snöflinga eller julstämning så långt ögat når.
Emma
Dessutom är det otroligt vacker här vilket vi blev varse igår när vi spenderade dagen med att gå längs kusten. Med båtar som guppar i det klarblåa havet och tropisk växtlighet, det känns verkligen UTOMLANDS. Vi tycker om det hemskt mycket och känner oss redan hemma. Vi såg en livs levande säl och massa fiskmåsar, samt gubbar som fiskade krabba olagligt. Målet med promenaden var att nå Golden Gate-bron. Den såg ut som den gör på bild, men självklart häftig att ha sett den i verkligheten. Vi vågade bara gå ut halvvägs dock, sen fick vi svindel. Vi avslutade kvällen på en japansk-fusion restaurant med att äta sushi samt ko-tunga, om jag minns rätt. Spännande, spännande.
Ännu mer spännande var det idag, då vi spenderade några timmar på Alcatraz, den gamla fängelseön. Var väldigt intressant och lärorikt med kunniga människor som berättade om fängelset och ön som idag är Nationalpark. Sen fick vi åka lite båt också, inte fy skam.
Allt är helt enkelt fint på vår lilla resa. Det enda som är lite konstigt är att se julgranar och palmer i samma syn. Inte en snöflinga eller julstämning så långt ögat når.
Emma
måndag 5 december 2011
Ett dygn senare
Lilla tågelitåget var nästan fyra timmar sent vilket gav oss lite mer tid åt att utforska Glenwoods restauranger och caféer. Det här är på många sätt en matresa, och om gårdagen följde det temat har dagen idag varit lite fattigare. Gröt samt tre mål av hårdbröd med hummus. Ingen kulinarisk upplevelse, men mätta magar och tjocka plånböcker.
Nu har vi alltså anlänt till San Francisco. Vår vana trogen har vi redan hunnit gå genom halva stan, "det där ser ut att vara nära!", och svettiga kommit fram till vad som verkar ett riktigt trevligt hostel.
Emmartina
Nu har vi alltså anlänt till San Francisco. Vår vana trogen har vi redan hunnit gå genom halva stan, "det där ser ut att vara nära!", och svettiga kommit fram till vad som verkar ett riktigt trevligt hostel.
Emmartina
söndag 4 december 2011
Bildkalas!
Här kommer en bildbomb i en salig oordning och blandning.
 |
| Arlington Cementery, Washington |
 |
| Skelett, Museum of Natural History, Washington |
 |
| Washington monument, Washington |
 |
| Tre brudar peppade på skridskor, Washington |
 |
| En glad och en rädd tjej, Washington |
 |
| Flaggor |
 |
| Stekig brud framför Lincoln Memorial, Washington |
 |
| Det lilla vita huset, Washington |
 |
| Mysig promenad i Georgetown, Washington |
 |
| Ölande, Washington |
 |
| Flatiron building, New York |
 |
| Martina är avis på Obama, Washington |
 |
| Åka tunnelbana, Washington |
 |
| New York, New York |
 |
| Spontan posing i Central Park, New York |
Glenwood Springs
Glenwood Springs, vilket ställe! Jag tror att både jag och Emma är lika nöjda över att vi kom hit. Det var ju lite av en slump att vi hamnade här, så desto bättre känns det. Det är alltså en liten stad, eller samhälle passar kanske bättre. Emma jämför det med Malung och jag kan hålla med, fast lite mindre. Huvudattraktionen är förstås The Hot Springs, som i namnet. En stor varmvattenpool från jordens inre ungefär.
Vi anlände igår, 3 timmar sena, allt som allt 27 timmar efter att vi lämnade Chicago. Utsikten var helt otrolig under resan. Folk pratar om Transibiriska järnvägen, men jag undrar varför California Zephyr inte är mer känd än den är. Vi passerade prärie, klippiga bergen både snöiga och icke snöiga, röda klippor och städer men ändå mest ödemark. Sen kom vi till lilla Glenny och blev kära. Även om det här är lite av en turistort p.g.a. källan så känns det som vi har träffat på det genuina USA. Kanske beror det på att det är vår första kontakt med landsbygden, men det är känslan vi får.
I morse när vi vaknade var marken täckt med snö och även jag, vinterhataren, blev litelite glad. Efter en rejäl frukost gick vi på långprommis där vi beundrade berg och bergsgetter. Sen njöt vi av det 40-gradiga vattnet och lite senare vår sjätte hamburgare för resan. Vi har även upptäckt whiskey med honungssmak, mmmm!
Imorgon, eller idag för er, går resan vidare till Det Soliga Kalifornien (förhoppningsvis soligt). Vi är peppade!
Martina
Vi anlände igår, 3 timmar sena, allt som allt 27 timmar efter att vi lämnade Chicago. Utsikten var helt otrolig under resan. Folk pratar om Transibiriska järnvägen, men jag undrar varför California Zephyr inte är mer känd än den är. Vi passerade prärie, klippiga bergen både snöiga och icke snöiga, röda klippor och städer men ändå mest ödemark. Sen kom vi till lilla Glenny och blev kära. Även om det här är lite av en turistort p.g.a. källan så känns det som vi har träffat på det genuina USA. Kanske beror det på att det är vår första kontakt med landsbygden, men det är känslan vi får.
I morse när vi vaknade var marken täckt med snö och även jag, vinterhataren, blev litelite glad. Efter en rejäl frukost gick vi på långprommis där vi beundrade berg och bergsgetter. Sen njöt vi av det 40-gradiga vattnet och lite senare vår sjätte hamburgare för resan. Vi har även upptäckt whiskey med honungssmak, mmmm!
Imorgon, eller idag för er, går resan vidare till Det Soliga Kalifornien (förhoppningsvis soligt). Vi är peppade!
Martina
fredag 2 december 2011
Åka tåg
16:45 1 december. Illinois.
Här kommer första USA-hissen, tamtamta-ram.... Amtrak! Amtrak är alltså namnet på tågföretaget, och står kanske för American tracks eller något liknande. Jag vet inte! Men det ligger bra i munnen. Hur som helst har jag aldrig åkt ett så gött tåg tidigare! Och då har jag ändå åkt en del tåg i mitt 21-åriga liv. Bra saker med Amtrak:
- Sätena. Det finns gott om plats för benen och diverse sköna anordningar som gör att man nästan kan sova bekvämt!
- Loungen. Jag upptäckte den precis! Det är en hel vagn med fönster överallt och små säten som man kan sitta i och blicka ut över Amerika. Luftigt och ljust, nästan som att vara utomhus (kan bero på dålig isolation).
- Roliga konduktörer. Vi hade en idag som kallade sin kollega "stor och fluffig" i högtalarna.
- Det finns en dining car där man kan reservera ett bord till middagen. Vi har inte provat på detta än, men jag är spänd. Det ser tjusigt ut.
- Man behöver inte byta tåg speciellt ofta. Otroligt skönt. Vi skulle kunna åka från Chicago till San Francisco i ett streck, men det skulle ta mer än två dygn. Så det kommer vi inte göra.
Vad jag inte gillar med Amtrak är att allt ska vara så omständigt. När vi skulle köpa biljetten fick vi lov att ringa från en telefonkiosk och beställa, sen gå tio meter till en riktig människa för att betala och hämta ut biljetten. När man ska gå på ett tåg måste man stå på kö, som när man ska gå på ett flygplan ungefär. För oss känns det onödigt och omständigt, men jag antar att det harett säkerhetssyfte.
Det här med säkerhet är förresten något som verkar genomsyra hela landet. Ständigt i tunnelbanan säger högtalarrösten "if you se something, say something" och avslutar alltid med "have a nice day and be safe". Man blir påmind om att knyta skosnörena och hålla i sig i räcken. Varje gång vi har lämnat ett hostel har vi fått ett "be safe!" med oss. Jag och Emma känner oss däremot inte säkra, utan ju fler gånger vi hör det här, desto osäkrare blir vi. Jag blir mer nervös och misstänksam, det har någon sorts omvänd funktion. Det känns inte bra.
Här kommer första USA-hissen, tamtamta-ram.... Amtrak! Amtrak är alltså namnet på tågföretaget, och står kanske för American tracks eller något liknande. Jag vet inte! Men det ligger bra i munnen. Hur som helst har jag aldrig åkt ett så gött tåg tidigare! Och då har jag ändå åkt en del tåg i mitt 21-åriga liv. Bra saker med Amtrak:
- Sätena. Det finns gott om plats för benen och diverse sköna anordningar som gör att man nästan kan sova bekvämt!
- Loungen. Jag upptäckte den precis! Det är en hel vagn med fönster överallt och små säten som man kan sitta i och blicka ut över Amerika. Luftigt och ljust, nästan som att vara utomhus (kan bero på dålig isolation).
- Roliga konduktörer. Vi hade en idag som kallade sin kollega "stor och fluffig" i högtalarna.
- Det finns en dining car där man kan reservera ett bord till middagen. Vi har inte provat på detta än, men jag är spänd. Det ser tjusigt ut.
- Man behöver inte byta tåg speciellt ofta. Otroligt skönt. Vi skulle kunna åka från Chicago till San Francisco i ett streck, men det skulle ta mer än två dygn. Så det kommer vi inte göra.
Vad jag inte gillar med Amtrak är att allt ska vara så omständigt. När vi skulle köpa biljetten fick vi lov att ringa från en telefonkiosk och beställa, sen gå tio meter till en riktig människa för att betala och hämta ut biljetten. När man ska gå på ett tåg måste man stå på kö, som när man ska gå på ett flygplan ungefär. För oss känns det onödigt och omständigt, men jag antar att det harett säkerhetssyfte.
Det här med säkerhet är förresten något som verkar genomsyra hela landet. Ständigt i tunnelbanan säger högtalarrösten "if you se something, say something" och avslutar alltid med "have a nice day and be safe". Man blir påmind om att knyta skosnörena och hålla i sig i räcken. Varje gång vi har lämnat ett hostel har vi fått ett "be safe!" med oss. Jag och Emma känner oss däremot inte säkra, utan ju fler gånger vi hör det här, desto osäkrare blir vi. Jag blir mer nervös och misstänksam, det har någon sorts omvänd funktion. Det känns inte bra.
Det var allt för nu. Martina
torsdag 1 december 2011
Det är KALLT!
Vi befinner oss i Chicago, här är det fint och så men det är så KALLT! Blåser som tusan, Martina håller på att blåsa bort hela tiden. Men annars är det fint som sagt, vi har sett skyskrapor och många konstiga byggnader här i arkitekturens centrum (tydligen). Igår promenerade vi på stranden till Lake Michigan och gick på zoo och såg en gullig pygmé-flodhäst och en osynlig isbjörn.
Idag ska vi återigen sätta oss på tåget, nästa stopp blir Glenwood Springs i Colorado. Det ligger på gränsen till rocky mountains och chansen är stor för snö där. Kallt igen alltså. Hoppas på värme i Kalifornien.
Emma
Idag ska vi återigen sätta oss på tåget, nästa stopp blir Glenwood Springs i Colorado. Det ligger på gränsen till rocky mountains och chansen är stor för snö där. Kallt igen alltså. Hoppas på värme i Kalifornien.
Emma
söndag 27 november 2011
Första advent i sommarsol!
Nu var det länge sen vi skrev och mycket har hänt sedan dess! Vi har åkt skridskor i solsken, ätit thanksgivings-middag, sett Vita Huset, pentagon och massa mer. Hostellet vi bodde på som var extremt mysko vann till slut över bådas våra hjärtan, även om det som sagt var väldigt konstigt. Det var bland annat en polack som drack vodka som om det var vatten, en manager som agerade stand-up-komiker, inget varmvatten i dushen och mycket annat mystiskt. Men det hade sin charm.
Idag har varit sista hela dagen i Washington och vi har haft 15-20 grader varm, strålande sol och vi har strosat runt i nya statsdelar, legat i gräset och vickat på tårna. Något vi ständigt återkommer till på denna resa är hur vuxna vi är som promenerar runt, äter middag, dricker ett glas vin, diskuterar livsfrågor och åker hem och sover. Det känns fint!
Imorgon åker vi vidare till Chicago, anländer Tisdag morgon. Kanske blir det bloggning från tåget in case jag blir uttråkad. Ha det fint i snön!
Emma
onsdag 23 november 2011
Från ett grått och överraskande fuktigt Washington DC
Så har Washington fått turen att ha mig och Emma på besök. Vi har hamnat på ett hostel som vi inte riktigt vet om vi gillar eller inte. Det är billigt, supermegavarmt (till och med Emma tycker det!) och känns som någons hem mer än ett hostel. Väldigt många konstiga men trevliga människor bor här och det är svårt att veta vilka som verkligen jobbar här och vilka som är gäster. Vi har två skåningar som sänggrannar, dom är ute på en äkta roadtrip! Det verkar väldans lyxigt, men senast idag sa Emma att hon börjar bli pepp på att åka mer tåg. Det gör mig väldigt glad i mitt lilla hjärta.
Som rubriken berättar har vädret inte varit det vackraste. Därför tog vi tillfället i akt att gå på museum. Här i stan finns nämligen några dussintal av dem och det bästa av allt -gratis inträde! Tänk vad moderaterna har ställt till det, nu har amerikanerna gått om oss i Sverige (om inte här, i världspolitikens centrum, passar det att ge dem en känga?)! Hur som helst har vi sett modern konst och dinosaurieskelett.
Imorgon kommer kära Ida Åberg till stan och då har vi bestämt att vi ska åka skridskor, kolla in Vita Huset och äta kalkon. På tal om kalkon, tydligen ska det finnas ett ämne i den som gör att man somnar! Jag vet inte om det är gammal vanlig hederlig paltkoma eller amerikansk vetenskap, men enligt en kille som jobbar här är det oundvikligt att somna efter middagen. Vi får väl se hur det går imorrn! Våra livs första thanksgiving!
Martina
Som rubriken berättar har vädret inte varit det vackraste. Därför tog vi tillfället i akt att gå på museum. Här i stan finns nämligen några dussintal av dem och det bästa av allt -gratis inträde! Tänk vad moderaterna har ställt till det, nu har amerikanerna gått om oss i Sverige (om inte här, i världspolitikens centrum, passar det att ge dem en känga?)! Hur som helst har vi sett modern konst och dinosaurieskelett.
Imorgon kommer kära Ida Åberg till stan och då har vi bestämt att vi ska åka skridskor, kolla in Vita Huset och äta kalkon. På tal om kalkon, tydligen ska det finnas ett ämne i den som gör att man somnar! Jag vet inte om det är gammal vanlig hederlig paltkoma eller amerikansk vetenskap, men enligt en kille som jobbar här är det oundvikligt att somna efter middagen. Vi får väl se hur det går imorrn! Våra livs första thanksgiving!
Martina
Thanksgiving turkey
måndag 21 november 2011
Uptown Girls!
Idag har varit sista dagen i Newwan och det känns sorgligt för det har varit precis så grymt som man trodde. Dock är vi nyfikna på resten av landet, imorgon åker vi till Washington D.C där vi hoppas få en skymt av Obama och kanske en kalkon. Sen vidare mot nya mål med vårt nya tågpass! De senaste dagarna har vi bland annat sett en tax med solglasögon och skärmkeps, gått på julmarknad, ätit koreanskt och tränat på smalltalk i sann Amerikan-anda. Vi var på bio igår och såg Lars von Triers nya film, den får fyra av fem frihetsgudinnor.
Vi hörs snart igen, då från Washington D.C! Ciao for now.
Vi hörs snart igen, då från Washington D.C! Ciao for now.
söndag 20 november 2011
Martinas dag.
Efter en vecka i Staterna börjar jag (Emma) trivas riktigt bra här borta. Allting man önskar finns här, och lite till. Martinas dag spenderades med fransk frukost, cupcakes i solskenet, moderna museet, mexikansk middag och en liten barrunda. På en av barerna träffade vi på en Amerikan i hatt som vi slog oss i slang med. Han tyckte att monarki är det bästa statsskicket för att då kan folket bara döda kungen när de är missnöjda. Han hatade även alla andra Amerikaner för att "they are so stupid". Det är konstigt land det här.
På tunnelbanan på väg hem satt en kille och skrattade åt oss när vi satt och snackade. Vi trodde att han var svensk men han var döv. Han tyckte att Martina hade ett fint ansikte visade han med tecken. Martina svarade med att göra sin klassiska "Jag har en potatissallad i mina läderbyxor" samt Sköldpadda.
Idag skulle vi ha gått på gospel i en babtistkyrka men vi försov oss. Ska gå ut i solskenet istället och se vad det blir av oss. Här kommer lite bilder som ni kan titta på tills vidare och avundas.
Emser
torsdag 17 november 2011
Emmas dag!
Jösses, vilken dag det har varit! Som en liten bergochdalbana på många sätt.
Vi lyckades av en slump passera förbi Ed Sullivan Theatre i rätt stund, nämligen när man fick signa upp sig för att vara med i utlottning av biljetter till Late Show med David Letterman. Emmas favorit-late-show med favorit-David-Letterman alltså! Efter ett litet äventyr bestående av ifyllning av blanketter, en stenhård intervju och en telefonkiosk stod vi tillslut som vinnare av två biljetter till inspelningen av dagen show. En dream coming true för Emser som var gladare än gladast hela dagen!
För mig, Martina, har det varit väldigt fint att se Emma så glad. Jag har dock mest stått för eftertänksamheten av oss två och funderat och våndats över ställen som Times Square (turistfyllt och konsumtionshets). Jag hade även lite svårt för Davids (eller Dave som vi numer kallar honom) skämt, men tyckte ändå att det var väldigt trevligt och jag lärde mig saker om t.ex. USAs dialekter, en presidentkandidat vid namn Herman Cain samt hur det går till på en amerikansk tv-inspelning.
Dagens andra känslostorm kom när vi återvände till hostelet och upptäckte att Emmas IPhone var försvunnen. Emma och även jag (känd IPhonemotståndare, kanske var det jag som kastade bort den helt enkelt?) håller dock modet uppe och tänker inte låta detta förstöra en minut till av vår tid i den här supermegahäftiga staden. Sen får vi se om vi kanske sörjer en skvätt när vi kommer till Washington DC.
I övrigt har vi sett Empire State Building, Rockerfeller Center, Time Square, Greenwich och ätit gudomlig risotto idag. En helt vanlig dag i staden New York helt enkelt! Imorgon ska vi ha en dag i Martinas tecken med museeum och klubb.
Vi lyckades av en slump passera förbi Ed Sullivan Theatre i rätt stund, nämligen när man fick signa upp sig för att vara med i utlottning av biljetter till Late Show med David Letterman. Emmas favorit-late-show med favorit-David-Letterman alltså! Efter ett litet äventyr bestående av ifyllning av blanketter, en stenhård intervju och en telefonkiosk stod vi tillslut som vinnare av två biljetter till inspelningen av dagen show. En dream coming true för Emser som var gladare än gladast hela dagen!
För mig, Martina, har det varit väldigt fint att se Emma så glad. Jag har dock mest stått för eftertänksamheten av oss två och funderat och våndats över ställen som Times Square (turistfyllt och konsumtionshets). Jag hade även lite svårt för Davids (eller Dave som vi numer kallar honom) skämt, men tyckte ändå att det var väldigt trevligt och jag lärde mig saker om t.ex. USAs dialekter, en presidentkandidat vid namn Herman Cain samt hur det går till på en amerikansk tv-inspelning.
Dagens andra känslostorm kom när vi återvände till hostelet och upptäckte att Emmas IPhone var försvunnen. Emma och även jag (känd IPhonemotståndare, kanske var det jag som kastade bort den helt enkelt?) håller dock modet uppe och tänker inte låta detta förstöra en minut till av vår tid i den här supermegahäftiga staden. Sen får vi se om vi kanske sörjer en skvätt när vi kommer till Washington DC.
I övrigt har vi sett Empire State Building, Rockerfeller Center, Time Square, Greenwich och ätit gudomlig risotto idag. En helt vanlig dag i staden New York helt enkelt! Imorgon ska vi ha en dag i Martinas tecken med museeum och klubb.
Emmas stora idol
onsdag 16 november 2011
Regn ute, sol i sinne
Hello Sweden!
Här i New York är allt hur bra som helst. Det enda problemet är att vi är i staden som enligt utsago aldrig sover, men allt vi vill göra efter klockan åtta på kvällen är att sova. Tror det har att göra med att vi gör så mycket på dagarna att vi blir helt slut. Tusentals nya intryck som ska tas in och ständigt nya saker att göra.
Gårdagen spenderade vi i Central Park. Började med en klassisk bagel-frukost och sedan långpromenad genom hela parken. Vi såg till 25 ekorrar samt the Dakota Building där Johnnieboy och Yoko bodde. Sen åt vi feting-hamburgare och lökringar på en klassisk diner och kände oss väldigt nöjda med prestationen att ta seden dit man kommer.
På kvällen orkade vi oss ut på en barrunda. Hamnade på en supermysig bar på lower east där det var små lokalband som spelade och happy hour på ölen. Martina blev inbjuden till att medverka i konserten med kastrull och en chopstick. Alla vi som känner Martina vet hur fantastiskt hennes taktsinne är. Jag dog av skratt. Det hela slutade dock med att undertecknad somnade på tunnelbanan....
Idag har vi gått över Brooklyn bridge och strosat runt i Dumbo och Williamsburg i hällregn. Gick av i fel ände av världens längsta aveny och fick med hela Jude-kvarteren i bara farten. Inte helt fel. I rätt ände gick vi in i en skandinavisk design-butik där en mycket trevlig svensk kille lurade mig att köpa en dyr termos. Vad nu det skulle vara bra för. Kvällen avslutades med stek och rödvin på en Argentinsk restaurang! AWESOME DAG!
I övrigt kan vi konstatera att allt är mycket större här. Trottoarkanterna, avstånden, fiskmåsarna och butikerna. Men vi gillar't!
Tack och adjö, en hot dog.
Emma med moraliskt stöd från Martina
Brooklyn Bridge
Här i New York är allt hur bra som helst. Det enda problemet är att vi är i staden som enligt utsago aldrig sover, men allt vi vill göra efter klockan åtta på kvällen är att sova. Tror det har att göra med att vi gör så mycket på dagarna att vi blir helt slut. Tusentals nya intryck som ska tas in och ständigt nya saker att göra.
Gårdagen spenderade vi i Central Park. Började med en klassisk bagel-frukost och sedan långpromenad genom hela parken. Vi såg till 25 ekorrar samt the Dakota Building där Johnnieboy och Yoko bodde. Sen åt vi feting-hamburgare och lökringar på en klassisk diner och kände oss väldigt nöjda med prestationen att ta seden dit man kommer.
På kvällen orkade vi oss ut på en barrunda. Hamnade på en supermysig bar på lower east där det var små lokalband som spelade och happy hour på ölen. Martina blev inbjuden till att medverka i konserten med kastrull och en chopstick. Alla vi som känner Martina vet hur fantastiskt hennes taktsinne är. Jag dog av skratt. Det hela slutade dock med att undertecknad somnade på tunnelbanan....
Idag har vi gått över Brooklyn bridge och strosat runt i Dumbo och Williamsburg i hällregn. Gick av i fel ände av världens längsta aveny och fick med hela Jude-kvarteren i bara farten. Inte helt fel. I rätt ände gick vi in i en skandinavisk design-butik där en mycket trevlig svensk kille lurade mig att köpa en dyr termos. Vad nu det skulle vara bra för. Kvällen avslutades med stek och rödvin på en Argentinsk restaurang! AWESOME DAG!
I övrigt kan vi konstatera att allt är mycket större här. Trottoarkanterna, avstånden, fiskmåsarna och butikerna. Men vi gillar't!
Tack och adjö, en hot dog.
Emma med moraliskt stöd från Martina
måndag 14 november 2011
En solskenshistoria
Yo Broes!
Nu är vi i the NYC och är... jetlaggade! Fett bull. (på ren svenska betyder det att vi är i New York Stad och är trötta efter flygresan p.g.a. tidsskillnaden. Och det är jättejobbigt). Vi har trots detta haft en finfin dag på södra Manhattan. Vi har sett:
- Wall street-protesterna (fina tält, ett bibliotek och på torsdag är vi nog med på demonstration!)
- Ground Zero
- Frihetsgudinnan (vi åkte en GRATIS båt till staten island)
- Chinatown (mycket kineser och vi köpte torkade ingefära=gott)
- Little Italy (ett glas rött)
Efter alla dessa fina sevärdheter traskade vi omkring på Lower East Side och såg en massa fina barer vi ville dricka drinkar på, men kunde tyvärr inte genomföra detta på grund av oerhörd trötthet. Vi började dagen med ett hopp ur sängen klockan 07:00 och klockan 17:00 kändes idag som midnatt. USA har tagit emot oss med superväder, vi uppskattar det till 17 grader celsius med strålande sol. Våra kinder är med andra ord lite brunare idag än igår.
Mamma Lilian, vi vet att du vill veta lite mer om hostelet. Det verkar än så länge jättebra! Rent, snyggt, trevliga människor, och vi fick precis gratis öl!
Nu är det sovdags för två trötta tjejer. Imorrn hoppas vi på lika fint väder och ork för en barrunda.
Pok, Martina och Emma
STORT PS: På vårt flygplan fanns ingen mindre än bådas vår store idol och inspiratör i livet: Per Morberg! Vi stod bredvid honom i passkontrollen vid flera tillfällen och hörde honom gäspa ljudligt. Ack om vi bara hade vågat berömma hans humor eller matlagning. Eller stiliga klädsel! Men det vågade vi inte, tagna av stunden. DS.
Nu är vi i the NYC och är... jetlaggade! Fett bull. (på ren svenska betyder det att vi är i New York Stad och är trötta efter flygresan p.g.a. tidsskillnaden. Och det är jättejobbigt). Vi har trots detta haft en finfin dag på södra Manhattan. Vi har sett:
- Wall street-protesterna (fina tält, ett bibliotek och på torsdag är vi nog med på demonstration!)
- Ground Zero
- Frihetsgudinnan (vi åkte en GRATIS båt till staten island)
- Chinatown (mycket kineser och vi köpte torkade ingefära=gott)
- Little Italy (ett glas rött)
Efter alla dessa fina sevärdheter traskade vi omkring på Lower East Side och såg en massa fina barer vi ville dricka drinkar på, men kunde tyvärr inte genomföra detta på grund av oerhörd trötthet. Vi började dagen med ett hopp ur sängen klockan 07:00 och klockan 17:00 kändes idag som midnatt. USA har tagit emot oss med superväder, vi uppskattar det till 17 grader celsius med strålande sol. Våra kinder är med andra ord lite brunare idag än igår.
Mamma Lilian, vi vet att du vill veta lite mer om hostelet. Det verkar än så länge jättebra! Rent, snyggt, trevliga människor, och vi fick precis gratis öl!
Nu är det sovdags för två trötta tjejer. Imorrn hoppas vi på lika fint väder och ork för en barrunda.
Pok, Martina och Emma
STORT PS: På vårt flygplan fanns ingen mindre än bådas vår store idol och inspiratör i livet: Per Morberg! Vi stod bredvid honom i passkontrollen vid flera tillfällen och hörde honom gäspa ljudligt. Ack om vi bara hade vågat berömma hans humor eller matlagning. Eller stiliga klädsel! Men det vågade vi inte, tagna av stunden. DS.
Per Morberg
lördag 12 november 2011
Hej då Sverige!
Hejhej! Här kommer ett sista inlägg. Innan avresa alltså! Vi är peppade, nervösa och glada som tusan! Nu ska vi sova bredvid varann innan klockan ringer tidigt imorgon och vi måste gå upp och åka till arlanda och flyga till NEW YORK! Nedan följer den första i raden av förhoppningsvis många sunkiga webbkamera-bilder!
I övrigt är vi fett glada över att Italiens egen jubelidiot Berlusconi har avgått. På tiden. Grattis Italien!
fredag 11 november 2011
40 timmar innan avresa
Mina damer och herrar,
jag har något att bekänna.
Jag börjar bli sjukt nervös inför resan! Kommer jag och min kära Emma komma in i landet? Det är så mycket som ska fyllas i och grejas med, tänk om vi har glömt något? Efter att ha brottats med sas.se för att få fylla i ankomstadress (för ja, det är nödvändigt för amerikanarna att veta vart jag tänker sova) utan framgång ringde jag till En Riktig Person. Trevlig kille alltså, tyvärr uppfattade jag inte hans namn, men han fixade allt. Även så jag och Emma får sitta bredvid varandra på flyget. SAS -jag hissar er kundservice till himmelen men dissar era bokningssystem. Skärpning!
I övrigt har veckan varit bra, jag har bland annat lagat rullader på älg.
Martina
jag har något att bekänna.
Jag börjar bli sjukt nervös inför resan! Kommer jag och min kära Emma komma in i landet? Det är så mycket som ska fyllas i och grejas med, tänk om vi har glömt något? Efter att ha brottats med sas.se för att få fylla i ankomstadress (för ja, det är nödvändigt för amerikanarna att veta vart jag tänker sova) utan framgång ringde jag till En Riktig Person. Trevlig kille alltså, tyvärr uppfattade jag inte hans namn, men han fixade allt. Även så jag och Emma får sitta bredvid varandra på flyget. SAS -jag hissar er kundservice till himmelen men dissar era bokningssystem. Skärpning!
I övrigt har veckan varit bra, jag har bland annat lagat rullader på älg.
Martina
tisdag 8 november 2011
Första inlägget!
Hej kära vänner!
Här kommer första inlägget på denna nya blogg. Den blogg där vi kommer att uppdatera om livet på vår resa i det nya landet. USA kommer inte att vara sig likt länge till, för på Söndag intar vi Manhattan. Vad som händer därefter är fortfarande ganska oklart. Vad som är givet är att vi står inför ett av våra livs äventyr och att det kommer bli grymt på alla sätt och vis.
Stay tuned!
Emma
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)