Här kommer första USA-hissen, tamtamta-ram.... Amtrak! Amtrak är alltså namnet på tågföretaget, och står kanske för American tracks eller något liknande. Jag vet inte! Men det ligger bra i munnen. Hur som helst har jag aldrig åkt ett så gött tåg tidigare! Och då har jag ändå åkt en del tåg i mitt 21-åriga liv. Bra saker med Amtrak:
- Sätena. Det finns gott om plats för benen och diverse sköna anordningar som gör att man nästan kan sova bekvämt!
- Loungen. Jag upptäckte den precis! Det är en hel vagn med fönster överallt och små säten som man kan sitta i och blicka ut över Amerika. Luftigt och ljust, nästan som att vara utomhus (kan bero på dålig isolation).
- Roliga konduktörer. Vi hade en idag som kallade sin kollega "stor och fluffig" i högtalarna.
- Det finns en dining car där man kan reservera ett bord till middagen. Vi har inte provat på detta än, men jag är spänd. Det ser tjusigt ut.
- Man behöver inte byta tåg speciellt ofta. Otroligt skönt. Vi skulle kunna åka från Chicago till San Francisco i ett streck, men det skulle ta mer än två dygn. Så det kommer vi inte göra.
Vad jag inte gillar med Amtrak är att allt ska vara så omständigt. När vi skulle köpa biljetten fick vi lov att ringa från en telefonkiosk och beställa, sen gå tio meter till en riktig människa för att betala och hämta ut biljetten. När man ska gå på ett tåg måste man stå på kö, som när man ska gå på ett flygplan ungefär. För oss känns det onödigt och omständigt, men jag antar att det harett säkerhetssyfte.
Det här med säkerhet är förresten något som verkar genomsyra hela landet. Ständigt i tunnelbanan säger högtalarrösten "if you se something, say something" och avslutar alltid med "have a nice day and be safe". Man blir påmind om att knyta skosnörena och hålla i sig i räcken. Varje gång vi har lämnat ett hostel har vi fått ett "be safe!" med oss. Jag och Emma känner oss däremot inte säkra, utan ju fler gånger vi hör det här, desto osäkrare blir vi. Jag blir mer nervös och misstänksam, det har någon sorts omvänd funktion. Det känns inte bra.
Det var allt för nu. Martina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar