Aka bat.

Sen sist har jag blivit frisk, akt massa bat och dissat Granadas storste Don Juan.

Efter Estelí bestamde jag mig for att aka till Nicaraguas turistmecca, Granada. Detta for att ta en bat darifran, men jag kommer till det. I Granada hade jag turen att traffa pa stadens egen Don Juan som inte bara kunde brudar och affarer, utan aven schack och pingis. Jag var glad over att spela pingis tills svetten lackade och han forsokte fa annu en brud till samlingen. Den noten gick inte. I vilket fall hade han otroliga saker att beratta, bl.a. att han hade 32 syskon pa sin pappas sida (applet faller inte langt fran tradet?) och tva barn i Europa. Dessutom aker han till Europa varje ar for att vara med i schackmasterskap. Det ar otroligt intressant hur olika folk lever sina liv, jag slutar aldrig forvanas over hur manga olika satt det finns att leva pa.

Efter tva dagar i Granada tog jag tillsammans med tva skona tyska tjejer baten mot andra sidan Lago de Nicaragua, San Carlos. Vid solnedgangen kom vi till Isla de Ometepe dar en stor konformad vulkan stod med moln runt toppen och brudarna hoppade av. Jag lade mig till ratta for kvallen pa en bank. Och somnade till latinomusikvideor med skakande rumpor. Klockan sju morgonen darpa kom jag fram och det var dags att byta bat. Baten i fraga var en lag trabat med hoga vaggar vilket betydde att det inte gick att se ut. Dar satt jag pa en trebank i fyra timmar. All denna moda for att komma ut till ett naturreservat bara 3 km fran Costa Rica.

I Rio Papaturro hade jag sallskap av tre tyskar samt massa apor och faglar. Jag gick pa turer och paddlade kayak. Det var superfint! Djungligt och flodigt och djurigt och sa. Nu ar jag pavag vasterut igen.

Idag ar det den 29 och alltsa mindre an tva veckor tills jag flyger till Puerto Rico. Nedrakningen har borjat.

Underbart ar kort

Vi kom till sjon och ett microbryggeri/hostel. Vi at supermegagoda burgare, upptackte att det var st. patricks day och drack ol. Martina vaknade nasta dag med feber. Sa mycket mer an utsikten fran bussfonstret sag jag inte av Lago Yojoa, men den sag fin ut, det kan jag lova er! Dagen efter kande jag mig lite battre och det var dags att ga skilda vagar. Craig mot Guatemala och jag mot Nicaragua.

Nar jag val kom fram till Honduras huvudstad Tegucigalpa hade febern slagit till mig pa kaften (ja, sa kandes det faktiskt) och jag har spenderat de tre senaste dygnen i ett hotellrum igen. Men med TV!!!!!! Tack och lov for det. Idag tog jag mig samman och slapade mig in i duschen, packade mitt pick och pack och kom hit, till Esteli i Nica. Det kanns fint att vara pa battrings-och hemvag. Om an lite ensamt efter tva veckors finfint sallis.

For ovrigt har jag idag akt med en one-man-showtaxichauffor som inte bara gick igenom varje accent i latinamerika (han tyckte alla lat roliga, faniga, dumma utom mojligen en del venezuelaner) utan aven engelska, franska och italienska. Expertutlatnadet om svenska: Det later som kroatiska. Okej tankte jag, kanske det.

En annan lite konstig grej hande pa bussen har i landet. Vi blev stoppade av polisen och de hittade nagon sorts brottsling pa bussen som de satta handfangsel pa medan hela bussen nyfiket tittade pa. Sen satte de honom pa bussen igen, tillsammans med en polis for transport till polisstationen (hoppas jag...).

Adjoken!

Uppdatering fran svettiga salvador

Sen sist har hojdpunkterna varit:
- Valvaka i Santa Tecla. Vi kom till San Salvadors forort och hittade pa ett hotell dar man betalade for "en stund" eller for en natt. Intressant. Vi anslot oss till valvakan pa torget. Dar traffade vi pa en tandlos kvinna med otrolig pondus, en av alla man som jobbar i USA for att forsorja familjen samt en gammal tant som gav mig bade en mossa och hennes hemadress. Manniskor ar sa otroligt vanliga har! Och sen jag och Craig teamade upp verkar manniskor vara mer intresserade av att prata med oss. Vi tycks alltid traffa pa nagon som vill prata lite, oftast vill de veta 1, om vi ar gifta, 2, hur gamla vi ar och 3, var vara familjer ar. Hursomhelst foljde livemusik, eldshow och propagandafilm, superkvall!

- Vi tog oss till kusten och hittade pa nagon sorts resort dar vi har spenderat de senaste 3 dagarna, dar aven ett par kanadensare fran vattenfallsturen var. Vi hangde med dem pa utflykt och avslutade gardagen med cirkus! Det var en kanske inte lika underhallande som intressant upplevelse med halvnakna dansande kvinnor och manliga clowner som drog machoskamt. Men a andra sidan, vad kan man forvanta sig for en dollar?

Nu ar vi i Perquin och pa vag till Honduras och en sjo dar det ska finnas massa massa faglar. Det bor tydligen en liten fagelskadare i mig som jag inte kande till. Nasta resa tar jag med mig kikare.

Att overvinna radslor

Jag lamnade Suchitoto for Santa Ana dar jag traffade pa Craig fran England som nu ar mitt nya resesallskap. Vi akte och kikade pa lite ruiner (tro det eller ej Felicia, det var intressant!), och hamnade sen i en minibuss med en australiensisk familj och tva gamla salvadoreñare. Dessa bjod pa mackor och salvadorisk politik -inte dalig dag! 

Efter att noga ha studerat kartan bestamde vi oss for att aka till en nationalpark i vastra delen av landet. Detta slutade med en vattenfallstur. Vilket i det har fallet betydde en timme pa ett pickupflak, vandring och 7 vattenfall att hoppa ner for. Sa nu ar jag inte bara lojligt stolt over mig sjalv utan har ocksa en rent forjavlig traningsvark i laren. 

Imorgon styr vi kosan at annat hall, vart ar det annu ingen som vet. 

Macho

Jag hittade pa den enda doktorn i byn (med skereterare och skrivmaskin!), en barsk kvinna som klamde hart pa halsen och magen, ifall jag skulle raka vara gravid. Hon hade sin mottagning pa ett mysigt hotell med lika mysig agare. Dar skulle jag minsann ha bott istallet for skitstallet utan vatten. Med diagnosen halsfluss och penicillinrecept sov jag anda kvar en natt. Men sen fick det vara nog, sa jag trotsade igar sjukdomen och akte hit till Sushitoto som ar superfint! Mysstad med kullersten och massa gallerier och utsikt over landet storsta sjo!

Nar jag akte fran La Palma hande en sak som overraskade mig. Jag har lart mig att inte agna nagon som helst uppmarksamhet at man pa gatan da det alltid slutar med att de fragar om jag har pojkvan och ar efterhangsna. Nar jag stod och vantade pa bussen gjorde jag dock ett undantag for en 84-arig gubbe som stod och salde lok. Jag gillar ju gamlingar och tankte att han har val lite hyfs i sig sa mycket som han har sett. Men de tankarna fick jag ju angra bittert da det hela slutade med att han ville kopa sex av mig. Den har javla machokulturen alltsa! Men nog maste jag erkanna att det blir konstigt att komma hem och inte fa nagon uppmarksamhet alls nar jag gar utanfor dorren...

Nog med funderingar. Hoppas ni har det fint hemma i Sverige. Jag langtar efter varldens mest jamnstallda land!

Feber, halsfluss och liggsar

Hej El Salvador! Hej halsfluss! Ja, det var sa det gick till. I forrgar kom jag hit till La Palma och har sedan dess inte sett mycket mer an mina fyra hotellvaggar med vissa undantag. Smart som jag var tog jag inte ut onodigt mycket pengar i Honduras, har har dom ju anda dollar. Och det var ju en bra idé, pa sa vis skulle jag slippa forlora pa att vaxla vid gransen -om nagon av de tre uttagsautomaterna hade fungerat har i byn. "Kanske nasta vecka" sa en vakt pa banken. Lyckligtvis rackte mina pengar till ett rum och en pase mango. Sa igar gav jag mig ut pa pengajakt i feberyran. Jag hade sa det rackte till en bussresa pa en och en halv timme. Men dar fungerade inte mitt kort! Sa jag fick vackert be om att aka vidare gratis till nasta lilla samhalle. Dar hade jag mer tur och kunde nojt kopa vatten lite mat och atervanda till sangen. Det ar ju rent ut sagt lojligt hur beroende man ar av dessa plastkort...

Hur som helst har jag nu fixat medicin och planerar att vara pigg nog att aka till Suchitoto (nej, det ligger inte i Japan) imorgon som ska vara kulturstaden nummer ett i landet. Har kommer lite bilder. 

 Det var har Felicia lag och var sjuk, valdigt mysigt. Rio Dulce.

 Superfin batfard till Livingston

 Martina fem ar

 En av alla dessa skrapiga strander. Helt otroligt vad folk slanger i havet. Buhu. 

 Vi gick pa utflykt med en rysk kanadensare och manuela fran osterrike, Livingston

 Dangriga, Belize.

 Hopkins och Kismet inn som vi tillslut kom att tycka valdigt mycket om.

 Storfiskarn

 Galna damer

 Hummermiddag

 Sa fick aven vi aka pa flaket!

 Felicias basfoda

 Honduras! Tela.

 Pa tur pa Utila.

 En kameleont!

 Tant ett och tva med drink och kortspel

 Vi traffade en kille med ett tradgardstomteprojekt ute pa kayakturen

 Haftigaste baren i ett tradhus och gaudiinspiration!

 partyparty med kanadensare

 Santa Rosa de Copan

 Gracias

 La Palma med massa finfina vaggmalningar

En vecka i Honduras

Nu har det gatt ett tag sen sist och det har aven hant en del grejer. Efter Belize akte vi hit, till Honduras. Forst till Tela, och sen ut till dykarparadiset Utila. Dar finns varldens nast storsta barriarrev, haftigaste baren jag varit pa,  inte manga strander men desto fler kanadensare. Men for att komma dit maste man klara av en timme av sjosjuka... Jag antar att det ar paradiset om man dyker, om man ar ute efter att uppleva Honduras funkar det inte lika bra. Men det var skont med en liten paus, lite fest. Felicia lag som fastklistrad pa stranden, jag blev rastlos och bestamde mig for att snorkla. Men jag fick lite panik av mina egna andetag, sjograset och dessutom att jag var ensam bland allt detta laskiga! MesMartina. Felicia daremot, hon blev kvar pa on. Hon ar inte radd for vad som finns i vattnet sa efter fyra dagar bestamde hon sig for att ta dykarcert. Jag tog sallskap med nagra kanadensare och lamnade henne, med kurs mot El Salvador. Inte ont i magen nu mamma! Jag klarar mig. Men tomt kanns det allt. 

Det kanns som att jag paborjar min tredje resa i resan. Forst var det med Emma, sen Felicia och nu ar det bara jag. Det ar spannande och nyttigt, jag ar glad att jag provar pa att resa ensam. Men samtidigt saknar jag redan Felicia, det har varit en lang dag idag. 

Nu ar jag hursomhelst i en liten bergsstad i sodra Honduras, Santa Rosa de Copan. Det ar den finsate staden jag har sett i landet, kullerstensgator och ett fint litet torg. Annars har Honduras inte imponerat jattemycket, men folk ar trevliga och maten ar god. Naturen ar fin. Men El Salvador vantar dar nere. 

Hej med er, snart kommer det upp lite bilder!

Fran ett land vi knappt visste fanns

Efter en otroligt fin och regnig batfard nerfor Rio Dulce och en natt i hangmatta i Livingston (bekvamare an man tror) tog vi baten over till Belize. Vilken skillnad att komma over gransen dar mot nar vi kom in i Guatemala! Vi fick direkt en bra kansla och at frukost med en britt innan vi akte vidare till Dangriga och sen Hopkins. Dangriga som skulle vara den andra storsta staden i landet var for att citera Felicia "inte storre an Forsbacka". Med bara 700 000 i hela landet blir det val mest en massa Forsbacka. Landet i ovrigt ar sa otroligt olikt latinamerika. Det kanns som vi ar i en annan del av varlden -alla pratar engelska, nastan alla ar svarta och allt ar chillidill hela tiden. Mariah Carey och Usher i hogtalarna i gamla skolbussar fran USA. Det gillas, men det blir ju inte mycket spanska pratat. 

I Hopkins lyckades vi hitta pa ett riktigt hippiestalle som agdes av en galen sextioaring och dar endast konstiga medelalders manniskor samlades. Men vi hade trevligt i tva dagar innan vi liftade oss hit till Placencia. Placencia ska enligt vissa vara "den enda riktiga stranden i landet", enligt andra endast resorter for rikemansmanniskor. Vi har dock hittat ett litet rum i amerikansk-film-motell-stil for 120 kronor natten. Efter forsta intrycket verkar Placencia inte riktigt passar in i det typiska turistfacket. 

Nu ska jag bege mig ut pa stranden och se om jag hittar pa soldyrkaren nummer ett som vagrar komma hem blekare an choklad. Nasta gang hors vi fran Honduras! Kram!

Massamassamassa bilder!

Har kommer en ett gang bilder, anda fran tiden i Mexico City. Vi har kommit till Rio Dulce, men halsan ar dock inte pa topp. Felicia har en dunderforkylning som jag har dopt till bihaleinlfammation. Hur val det stammer vet jag inte. Jag sjalv har en forkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. I vilket fall ar det lugnt och mys har, sa vi har det bra. 

Flores var en stor besvikelse for oss bada. Bara turister och souvernirshoppar pa hela on. Gick man over bron kom man till det verkliga lite leriga Guatemala. Vi akte till Tikal och tittade pa ruinerna. Dock pa en guidad tur for forsta och sista gangen. De var haftiga och guiden var bra, men vi kande oss lite instangda och ville hellre ga runt sjalva. Guatemala har inte charmat oss, och jag ar radd att vi lamnar det utan att ha gett det en verklig chans. 

 Har bodde fantastiska Frida Kahlo, Mexico City

 Diegos och Fridas ateljeer i en annan del av stan.

 Vi var pa superhaftig klubb i sallskap med en bulgar och en argentisnka samt nagra mexikanare

 Felicia in action med proffsen

 Diego Riveras murmalning i Palacio Gobierno

 Martina dansar salsa med en ny van! 

 Teotihuacan

 Xocomilco

 Vi var pa lucha libre men fick inte fota pa insidan, idioter.

 Kanske varldens aldsta trad utanfor Oaxaca City, 1500 ar! 

 Puerto Escondido

 Vi traffade roliga Jerker som inte tyckte jag latsasloskade speciellt bra

 Charterkatalog

 Superfina stallet surfkillen tog med oss till

 Sot tjej laser Twighlight

 Vi var pa klubb med eldshow

 Mazunte

Sten fargad vit av fagelbajs, hihi

 Mexican pa battur

 Har sov vi!

 Puerto Angel

 Palenque

 Felicia hittade svamp i vart hus

 Flores, Martina i sytagen

 Tikal

 Spexiga tjejer

Har vilar vi oss nu