Durango charmar byxorna av oss

Det gladjer mig mycket att Emma har tagit sig i kragen och borjat skriva igen. Visa lite bilder. En annan sak som gor mig glad ar Mexico! Vi har har inte varit har speciellt lange, men jag kanner redan for landet pa nagot satt. Efter Bahía de Kino akte vi till Los Mochis som hade liv och rorelse och en doft av brant gummi hangande over sig. Darifran tag vi taget, ack det taget! Sa satans vacker utsikt! Det ar den enda strackan som finns kvar efter att jarnvagen privatiserades pa nittiotalet (om jag minns ratt. Vi vet ju alla hur det ar med mitt minne). Vi hoppade av i Creel, en bergsby van vid turister som vill ut pa hajk. Dock var vi nastan ensamma sa nar som pa ett trevligt par fran Orebro, ett mexikanskt par pa smekmanad (verkligen SMEKmanad) och senare tva studenter fran Frankrike (jag vill ocksa vara student och gora ett utbytesar i Mexico!) och en brud fran Japan. Tjejen fran japan var nog den modigaste jag har traffat, ensam pa jordenruntresa trots att hon knappt kunde prata engelska! Snabb sammanfattning Creel:
- Kallt! Minus pa natten men 20gradigt pa dagen!
- Urinvanare som bor i grottor
- Lang och hard vandring + varma kallor (fortsatter pa temat)
- Café Luna med underbar latinamerikansk livemusik framford av famlijen som ager det. Ah.
- Spanskan kom igang ordentligt!
- Naturen, saklart!

Forsta strackan fran Creel var i en camíonera (jmf amerikansk skolbuss ungefar) genom bergen och canyonen, helt fantastisk utsikt! Efter diverse busstimmar och vantetimmar kom vi fram hit till Durango imorse och vi har redan fallit for dess charm. Vi hade inga som helst forvantningar och har ar en supermysig stad som bjuder pa vanliga manniskor och chile rellenos och ikvall var forsta mezcal!

Martina