En vecka i Honduras

Nu har det gatt ett tag sen sist och det har aven hant en del grejer. Efter Belize akte vi hit, till Honduras. Forst till Tela, och sen ut till dykarparadiset Utila. Dar finns varldens nast storsta barriarrev, haftigaste baren jag varit pa,  inte manga strander men desto fler kanadensare. Men for att komma dit maste man klara av en timme av sjosjuka... Jag antar att det ar paradiset om man dyker, om man ar ute efter att uppleva Honduras funkar det inte lika bra. Men det var skont med en liten paus, lite fest. Felicia lag som fastklistrad pa stranden, jag blev rastlos och bestamde mig for att snorkla. Men jag fick lite panik av mina egna andetag, sjograset och dessutom att jag var ensam bland allt detta laskiga! MesMartina. Felicia daremot, hon blev kvar pa on. Hon ar inte radd for vad som finns i vattnet sa efter fyra dagar bestamde hon sig for att ta dykarcert. Jag tog sallskap med nagra kanadensare och lamnade henne, med kurs mot El Salvador. Inte ont i magen nu mamma! Jag klarar mig. Men tomt kanns det allt. 

Det kanns som att jag paborjar min tredje resa i resan. Forst var det med Emma, sen Felicia och nu ar det bara jag. Det ar spannande och nyttigt, jag ar glad att jag provar pa att resa ensam. Men samtidigt saknar jag redan Felicia, det har varit en lang dag idag. 

Nu ar jag hursomhelst i en liten bergsstad i sodra Honduras, Santa Rosa de Copan. Det ar den finsate staden jag har sett i landet, kullerstensgator och ett fint litet torg. Annars har Honduras inte imponerat jattemycket, men folk ar trevliga och maten ar god. Naturen ar fin. Men El Salvador vantar dar nere. 

Hej med er, snart kommer det upp lite bilder!

Fran ett land vi knappt visste fanns

Efter en otroligt fin och regnig batfard nerfor Rio Dulce och en natt i hangmatta i Livingston (bekvamare an man tror) tog vi baten over till Belize. Vilken skillnad att komma over gransen dar mot nar vi kom in i Guatemala! Vi fick direkt en bra kansla och at frukost med en britt innan vi akte vidare till Dangriga och sen Hopkins. Dangriga som skulle vara den andra storsta staden i landet var for att citera Felicia "inte storre an Forsbacka". Med bara 700 000 i hela landet blir det val mest en massa Forsbacka. Landet i ovrigt ar sa otroligt olikt latinamerika. Det kanns som vi ar i en annan del av varlden -alla pratar engelska, nastan alla ar svarta och allt ar chillidill hela tiden. Mariah Carey och Usher i hogtalarna i gamla skolbussar fran USA. Det gillas, men det blir ju inte mycket spanska pratat. 

I Hopkins lyckades vi hitta pa ett riktigt hippiestalle som agdes av en galen sextioaring och dar endast konstiga medelalders manniskor samlades. Men vi hade trevligt i tva dagar innan vi liftade oss hit till Placencia. Placencia ska enligt vissa vara "den enda riktiga stranden i landet", enligt andra endast resorter for rikemansmanniskor. Vi har dock hittat ett litet rum i amerikansk-film-motell-stil for 120 kronor natten. Efter forsta intrycket verkar Placencia inte riktigt passar in i det typiska turistfacket. 

Nu ska jag bege mig ut pa stranden och se om jag hittar pa soldyrkaren nummer ett som vagrar komma hem blekare an choklad. Nasta gang hors vi fran Honduras! Kram!

Massamassamassa bilder!

Har kommer en ett gang bilder, anda fran tiden i Mexico City. Vi har kommit till Rio Dulce, men halsan ar dock inte pa topp. Felicia har en dunderforkylning som jag har dopt till bihaleinlfammation. Hur val det stammer vet jag inte. Jag sjalv har en forkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. I vilket fall ar det lugnt och mys har, sa vi har det bra. 

Flores var en stor besvikelse for oss bada. Bara turister och souvernirshoppar pa hela on. Gick man over bron kom man till det verkliga lite leriga Guatemala. Vi akte till Tikal och tittade pa ruinerna. Dock pa en guidad tur for forsta och sista gangen. De var haftiga och guiden var bra, men vi kande oss lite instangda och ville hellre ga runt sjalva. Guatemala har inte charmat oss, och jag ar radd att vi lamnar det utan att ha gett det en verklig chans. 

 Har bodde fantastiska Frida Kahlo, Mexico City

 Diegos och Fridas ateljeer i en annan del av stan.

 Vi var pa superhaftig klubb i sallskap med en bulgar och en argentisnka samt nagra mexikanare

 Felicia in action med proffsen

 Diego Riveras murmalning i Palacio Gobierno

 Martina dansar salsa med en ny van! 

 Teotihuacan

 Xocomilco

 Vi var pa lucha libre men fick inte fota pa insidan, idioter.

 Kanske varldens aldsta trad utanfor Oaxaca City, 1500 ar! 

 Puerto Escondido

 Vi traffade roliga Jerker som inte tyckte jag latsasloskade speciellt bra

 Charterkatalog

 Superfina stallet surfkillen tog med oss till

 Sot tjej laser Twighlight

 Vi var pa klubb med eldshow

 Mazunte

Sten fargad vit av fagelbajs, hihi

 Mexican pa battur

 Har sov vi!

 Puerto Angel

 Palenque

 Felicia hittade svamp i vart hus

 Flores, Martina i sytagen

 Tikal

 Spexiga tjejer

Har vilar vi oss nu

Ny dag, nytt land!

Ni vet val sma fryslortar darhemma att ni ar varmt(!) valkomna att ta forsta basta flyg hit och varma vinterskinnet. Och krama pa mig! Maste anda erkanna att det ar lite gott att hora hur kallt ni har det, och att jag slipper frysa. 

Imorse var vi uppe med tuppen (okej, den borjade val gala redan vid tretiden) och innan soluppgangen av den enkla anledningen att vi skulle ta oss hit, till Flores, Guatemala. Forsta busschaufforen tyckte att vi skulle korsa gransen pa ett annat stalle an vi hade tankt, sa vi foljde hans rad -och visste inte var vi hamnade. Sedan foljde krangel med att komma ut ur Mexico eftersom vi inte hade fyllt i ett formular nar vi akte in i landet. Vi fick vackert vanta i en timme pa att boterna skulle skrivas for att vi tagit oss in i landet illegalt. Har i Guatemala ar vi dock 100 procent legala, kanns skont. 

Djungeloskulden. Palenque. WOW! Fuktigt som fan, tog tre dagar for mina klader att torka, men supermegafint! Ruinerna var superhaftiga, mitt i djungeln, vissa fick man ga pa smastigar till. Apor i tradtopparna som lat helt otroligt hogt. Och sist men inte minst, spontantattuering. "VA!" Sager ni hemma i Linghed. Men jo, sa blev det, tattuering i djungeln hos en superduktig tjej. Vi ar i alla fall tva nojda tjejer. 

Nu vantar middag med inga mindre an det svenska paret vi traffade i Creel for ungefar en manad sen. De kom gaende pa andra sidan vagen nar vi precis hade gatt av bussen. Varlden verkar aldrig sluta krympa... 

Latt brand och med sand i trosan, mot djungeln styr vi kosan!

Att komma till Mazunte efter Puerto Escondido var som att komma till en helt annan varld. En battre varld. Aven om det var mycket turister och ickemexicaner kandes det inte jatteexploaterat, mer som ett litet paradis. Vi sov utomhus i sangar som hangde fran taket (mitt i hippiecentrum med yoga osv), lag och slappade pa stranden dagarna. Blev hembjudna pa farsk fiskmiddag hos en kille fran alaska och pa en tidig battur fick vi se bade delfiner och valar! Livemusik och igarkvall var projekterades filmen Slumdog Millionare pa stranden. Det ar nar det ar som bast som man ska aka sa vi drog snabbt som attan till Pochutla idag. Lite for snabbt visade det sig nar bussen gick 20:00 och inte 10:40... Sa har sitter vi och svettas under flakten, och varre lar det val bli i djungeln, iiihh spannande! Palenque vantar.

Nu var det tankt att det skulle komma upp bilder eftersom vi har haft en del onskemal om detta bade fran Linghed och Norge, men den har datorn ar tydligen alldeles for seg for det. Hej med er.