Underbart ar kort

Vi kom till sjon och ett microbryggeri/hostel. Vi at supermegagoda burgare, upptackte att det var st. patricks day och drack ol. Martina vaknade nasta dag med feber. Sa mycket mer an utsikten fran bussfonstret sag jag inte av Lago Yojoa, men den sag fin ut, det kan jag lova er! Dagen efter kande jag mig lite battre och det var dags att ga skilda vagar. Craig mot Guatemala och jag mot Nicaragua.

Nar jag val kom fram till Honduras huvudstad Tegucigalpa hade febern slagit till mig pa kaften (ja, sa kandes det faktiskt) och jag har spenderat de tre senaste dygnen i ett hotellrum igen. Men med TV!!!!!! Tack och lov for det. Idag tog jag mig samman och slapade mig in i duschen, packade mitt pick och pack och kom hit, till Esteli i Nica. Det kanns fint att vara pa battrings-och hemvag. Om an lite ensamt efter tva veckors finfint sallis.

For ovrigt har jag idag akt med en one-man-showtaxichauffor som inte bara gick igenom varje accent i latinamerika (han tyckte alla lat roliga, faniga, dumma utom mojligen en del venezuelaner) utan aven engelska, franska och italienska. Expertutlatnadet om svenska: Det later som kroatiska. Okej tankte jag, kanske det.

En annan lite konstig grej hande pa bussen har i landet. Vi blev stoppade av polisen och de hittade nagon sorts brottsling pa bussen som de satta handfangsel pa medan hela bussen nyfiket tittade pa. Sen satte de honom pa bussen igen, tillsammans med en polis for transport till polisstationen (hoppas jag...).

Adjoken!