Livet Beskrivet med Emma och Martina

Macho

2012-03-04T09:44:00.001-08:00

Jag hittade pa den enda doktorn i byn (med skereterare och skrivmaskin!), en barsk kvinna som klamde hart pa halsen och magen, ifall jag skulle raka vara gravid. Hon hade sin mottagning pa ett mysigt hotell med lika mysig agare. Dar skulle jag minsann ha bott istallet for skitstallet utan vatten. Med diagnosen halsfluss och penicillinrecept sov jag anda kvar en natt. Men sen fick det vara nog, sa jag trotsade igar sjukdomen och akte hit till Sushitoto som ar superfint! Mysstad med kullersten och massa gallerier och utsikt over landet storsta sjo!

Nar jag akte fran La Palma hande en sak som overraskade mig. Jag har lart mig att inte agna nagon som helst uppmarksamhet at man pa gatan da det alltid slutar med att de fragar om jag har pojkvan och ar efterhangsna. Nar jag stod och vantade pa bussen gjorde jag dock ett undantag for en 84-arig gubbe som stod och salde lok. Jag gillar ju gamlingar och tankte att han har val lite hyfs i sig sa mycket som han har sett. Men de tankarna fick jag ju angra bittert da det hela slutade med att han ville kopa sex av mig. Den har javla machokulturen alltsa! Men nog maste jag erkanna att det blir konstigt att komma hem och inte fa nagon uppmarksamhet alls nar jag gar utanfor dorren...

Nog med funderingar. Hoppas ni har det fint hemma i Sverige. Jag langtar efter varldens mest jamnstallda land!

Feber, halsfluss och liggsar

2012-03-01T08:47:00.001-08:00

Hej El Salvador! Hej halsfluss! Ja, det var sa det gick till. I forrgar kom jag hit till La Palma och har sedan dess inte sett mycket mer an mina fyra hotellvaggar med vissa undantag. Smart som jag var tog jag inte ut onodigt mycket pengar i Honduras, har har dom ju anda dollar. Och det var ju en bra idé, pa sa vis skulle jag slippa forlora pa att vaxla vid gransen -om nagon av de tre uttagsautomaterna hade fungerat har i byn. "Kanske nasta vecka" sa en vakt pa banken. Lyckligtvis rackte mina pengar till ett rum och en pase mango. Sa igar gav jag mig ut pa pengajakt i feberyran. Jag hade sa det rackte till en bussresa pa en och en halv timme. Men dar fungerade inte mitt kort! Sa jag fick vackert be om att aka vidare gratis till nasta lilla samhalle. Dar hade jag mer tur och kunde nojt kopa vatten lite mat och atervanda till sangen. Det ar ju rent ut sagt lojligt hur beroende man ar av dessa plastkort...

Hur som helst har jag nu fixat medicin och planerar att vara pigg nog att aka till Suchitoto (nej, det ligger inte i Japan) imorgon som ska vara kulturstaden nummer ett i landet. Har kommer lite bilder.

Det var har Felicia lag och var sjuk, valdigt mysigt. Rio Dulce.

Superfin batfard till Livingston

Martina fem ar

En av alla dessa skrapiga strander. Helt otroligt vad folk slanger i havet. Buhu.

Vi gick pa utflykt med en rysk kanadensare och manuela fran osterrike, Livingston

Dangriga, Belize.

Hopkins och Kismet inn som vi tillslut kom att tycka valdigt mycket om.

Storfiskarn

Galna damer

Hummermiddag

Sa fick aven vi aka pa flaket!

Felicias basfoda

Honduras! Tela.

Pa tur pa Utila.

En kameleont!

Tant ett och tva med drink och kortspel

Vi traffade en kille med ett tradgardstomteprojekt ute pa kayakturen

Haftigaste baren i ett tradhus och gaudiinspiration!

partyparty med kanadensare

Santa Rosa de Copan

Gracias

La Palma med massa finfina vaggmalningar

En vecka i Honduras

2012-02-26T16:57:00.000-08:00

Nu har det gatt ett tag sen sist och det har aven hant en del grejer. Efter Belize akte vi hit, till Honduras. Forst till Tela, och sen ut till dykarparadiset Utila. Dar finns varldens nast storsta barriarrev, haftigaste baren jag varit pa, inte manga strander men desto fler kanadensare. Men for att komma dit maste man klara av en timme av sjosjuka... Jag antar att det ar paradiset om man dyker, om man ar ute efter att uppleva Honduras funkar det inte lika bra. Men det var skont med en liten paus, lite fest. Felicia lag som fastklistrad pa stranden, jag blev rastlos och bestamde mig for att snorkla. Men jag fick lite panik av mina egna andetag, sjograset och dessutom att jag var ensam bland allt detta laskiga! MesMartina. Felicia daremot, hon blev kvar pa on. Hon ar inte radd for vad som finns i vattnet sa efter fyra dagar bestamde hon sig for att ta dykarcert. Jag tog sallskap med nagra kanadensare och lamnade henne, med kurs mot El Salvador. Inte ont i magen nu mamma! Jag klarar mig. Men tomt kanns det allt.

Det kanns som att jag paborjar min tredje resa i resan. Forst var det med Emma, sen Felicia och nu ar det bara jag. Det ar spannande och nyttigt, jag ar glad att jag provar pa att resa ensam. Men samtidigt saknar jag redan Felicia, det har varit en lang dag idag.

Nu ar jag hursomhelst i en liten bergsstad i sodra Honduras, Santa Rosa de Copan. Det ar den finsate staden jag har sett i landet, kullerstensgator och ett fint litet torg. Annars har Honduras inte imponerat jattemycket, men folk ar trevliga och maten ar god. Naturen ar fin. Men El Salvador vantar dar nere.

Hej med er, snart kommer det upp lite bilder!

Fran ett land vi knappt visste fanns

2012-02-17T10:30:00.000-08:00

Efter en otroligt fin och regnig batfard nerfor Rio Dulce och en natt i hangmatta i Livingston (bekvamare an man tror) tog vi baten over till Belize. Vilken skillnad att komma over gransen dar mot nar vi kom in i Guatemala! Vi fick direkt en bra kansla och at frukost med en britt innan vi akte vidare till Dangriga och sen Hopkins. Dangriga som skulle vara den andra storsta staden i landet var for att citera Felicia "inte storre an Forsbacka". Med bara 700 000 i hela landet blir det val mest en massa Forsbacka. Landet i ovrigt ar sa otroligt olikt latinamerika. Det kanns som vi ar i en annan del av varlden -alla pratar engelska, nastan alla ar svarta och allt ar chillidill hela tiden. Mariah Carey och Usher i hogtalarna i gamla skolbussar fran USA. Det gillas, men det blir ju inte mycket spanska pratat.

I Hopkins lyckades vi hitta pa ett riktigt hippiestalle som agdes av en galen sextioaring och dar endast konstiga medelalders manniskor samlades. Men vi hade trevligt i tva dagar innan vi liftade oss hit till Placencia. Placencia ska enligt vissa vara "den enda riktiga stranden i landet", enligt andra endast resorter for rikemansmanniskor. Vi har dock hittat ett litet rum i amerikansk-film-motell-stil for 120 kronor natten. Efter forsta intrycket verkar Placencia inte riktigt passar in i det typiska turistfacket.

Nu ska jag bege mig ut pa stranden och se om jag hittar pa soldyrkaren nummer ett som vagrar komma hem blekare an choklad. Nasta gang hors vi fran Honduras! Kram!

Massamassamassa bilder!

2012-02-11T10:28:00.000-08:00

Har kommer en ett gang bilder, anda fran tiden i Mexico City. Vi har kommit till Rio Dulce, men halsan ar dock inte pa topp. Felicia har en dunderforkylning som jag har dopt till bihaleinlfammation. Hur val det stammer vet jag inte. Jag sjalv har en forkylning i kroppen som inte riktigt vill bryta ut. I vilket fall ar det lugnt och mys har, sa vi har det bra.

Flores var en stor besvikelse for oss bada. Bara turister och souvernirshoppar pa hela on. Gick man over bron kom man till det verkliga lite leriga Guatemala. Vi akte till Tikal och tittade pa ruinerna. Dock pa en guidad tur for forsta och sista gangen. De var haftiga och guiden var bra, men vi kande oss lite instangda och ville hellre ga runt sjalva. Guatemala har inte charmat oss, och jag ar radd att vi lamnar det utan att ha gett det en verklig chans.

Har bodde fantastiska Frida Kahlo, Mexico City

Diegos och Fridas ateljeer i en annan del av stan.

Vi var pa superhaftig klubb i sallskap med en bulgar och en argentisnka samt nagra mexikanare

Felicia in action med proffsen

Diego Riveras murmalning i Palacio Gobierno

Martina dansar salsa med en ny van!

Teotihuacan

Xocomilco

Vi var pa lucha libre men fick inte fota pa insidan, idioter.

Kanske varldens aldsta trad utanfor Oaxaca City, 1500 ar!

Puerto Escondido

Vi traffade roliga Jerker som inte tyckte jag latsasloskade speciellt bra

Charterkatalog

Superfina stallet surfkillen tog med oss till

Sot tjej laser Twighlight

Vi var pa klubb med eldshow

Mazunte

Sten fargad vit av fagelbajs, hihi

Mexican pa battur

Har sov vi!

Puerto Angel

Palenque

Felicia hittade svamp i vart hus

Flores, Martina i sytagen

Tikal

Spexiga tjejer

Har vilar vi oss nu

Ny dag, nytt land!

2012-02-07T17:20:00.000-08:00

Ni vet val sma fryslortar darhemma att ni ar varmt(!) valkomna att ta forsta basta flyg hit och varma vinterskinnet. Och krama pa mig! Maste anda erkanna att det ar lite gott att hora hur kallt ni har det, och att jag slipper frysa.

Imorse var vi uppe med tuppen (okej, den borjade val gala redan vid tretiden) och innan soluppgangen av den enkla anledningen att vi skulle ta oss hit, till Flores, Guatemala. Forsta busschaufforen tyckte att vi skulle korsa gransen pa ett annat stalle an vi hade tankt, sa vi foljde hans rad -och visste inte var vi hamnade. Sedan foljde krangel med att komma ut ur Mexico eftersom vi inte hade fyllt i ett formular nar vi akte in i landet. Vi fick vackert vanta i en timme pa att boterna skulle skrivas for att vi tagit oss in i landet illegalt. Har i Guatemala ar vi dock 100 procent legala, kanns skont.

Djungeloskulden. Palenque. WOW! Fuktigt som fan, tog tre dagar for mina klader att torka, men supermegafint! Ruinerna var superhaftiga, mitt i djungeln, vissa fick man ga pa smastigar till. Apor i tradtopparna som lat helt otroligt hogt. Och sist men inte minst, spontantattuering. "VA!" Sager ni hemma i Linghed. Men jo, sa blev det, tattuering i djungeln hos en superduktig tjej. Vi ar i alla fall tva nojda tjejer.

Nu vantar middag med inga mindre an det svenska paret vi traffade i Creel for ungefar en manad sen. De kom gaende pa andra sidan vagen nar vi precis hade gatt av bussen. Varlden verkar aldrig sluta krympa...

Latt brand och med sand i trosan, mot djungeln styr vi kosan!

2012-02-03T16:52:00.000-08:00

Att komma till Mazunte efter Puerto Escondido var som att komma till en helt annan varld. En battre varld. Aven om det var mycket turister och ickemexicaner kandes det inte jatteexploaterat, mer som ett litet paradis. Vi sov utomhus i sangar som hangde fran taket (mitt i hippiecentrum med yoga osv), lag och slappade pa stranden dagarna. Blev hembjudna pa farsk fiskmiddag hos en kille fran alaska och pa en tidig battur fick vi se bade delfiner och valar! Livemusik och igarkvall var projekterades filmen Slumdog Millionare pa stranden. Det ar nar det ar som bast som man ska aka sa vi drog snabbt som attan till Pochutla idag. Lite for snabbt visade det sig nar bussen gick 20:00 och inte 10:40... Sa har sitter vi och svettas under flakten, och varre lar det val bli i djungeln, iiihh spannande! Palenque vantar.

Nu var det tankt att det skulle komma upp bilder eftersom vi har haft en del onskemal om detta bade fran Linghed och Norge, men den har datorn ar tydligen alldeles for seg for det. Hej med er.

Vamos a la playa, vamos a bailar!

2012-01-29T19:05:00.000-08:00

Med tva hungriga magar kommer har en snabb uppdatering! Vi har tagit oss fran Mexico City till Oaxaca och darifran till STRANDEN! Ack, sa harligt att vara har. Puerto Escondido ar lite som vi trodde, turistigt, men ratt okej. Idag hade vi den underbaraste dagen med en surfarekille harifran. Flod, skog, trehundratusen faglar och smasma fiskar som at min doda hud. Ska visa er lite bilder sen. Ikvall ska vi ut pa lite fiesta och imorrn vantar Mazunte som jag har ganska hoga forhoppningar infor. Alltid farligt.

Livet ar gott pa kusten!

Vykort fran Mexico

2012-01-19T16:33:00.000-08:00

Vi anlande idag till el DF, Mexico City. Sen sist har vi hunnit med Morelia dar vi mest chillademen ocksa at en speciell maltid. Under en kyrka fanns massa matstand och ihopfallbara bord. Man kopte biljetter och betalade sin mat med dem. Massa volontarer som i aratal har lagat mat dar, allt for valgorenhet. Alla tummar upp! Sedan blev det dags for Zitacuaro och fjarilsreservat. Helt. Otroligt. Fjarliar OVERALLT. Miljoner av dem, jag har aldrig sett nagot liknande i hela mitt liv. Har kommer lite bilder fran de senaste veckorna:

Los Mochis med brant gummi i luften

Snabbstopp med El Chepe i Dividisadero

Copper Canyon

Grotta i Creel dar urbefolkningen bor

Vattenfall under torka

Fjarde varma kallan under resan, Creel

Marknad i Guadalajara

Tacos i Guanajuato

Underbara Guanajuato

Mariachi som ville ta kort pa oss, vi gjorde en byteshandel

Guanajuato

Inmaculada i Morelia

Reserva mariposa monarca nara Zitacuaro

Precis anlanda till Mexico City

Blixtforalskelse

2012-01-13T17:18:00.000-08:00

Sa kom vi till Mexicos nast storsta stad, Guadalajara. Trots 4 miljoner invanare lyckades jag stota ihop med samma babblande konstnar tva ganger! Vi stannade i tre dagar och gick runt pa centro historicos plazas. Hojdpunkten var dock sista kvallen som blev forsta utgangen! Fran att sitta pa hostelet och dricka ol, satt vi helt plotsligt i en bil med tva lokala killar, ihopklamda i baksatet med en aussie, Hanna, och en kille fran brasilien. Bra utekvall med massa ol, mezcla och packade barer, samt karleksforklaringar som fran en telenovela! Guadalajara var fint och helt ok, men inget som Guanajuato.

Jag kom hit och jag foll som en fura. Trots att jag har fler dagar kvar har ar jag redan ledsen over att lamna staden. Jag maste leva och bo har nagon gang i framtiden (bara ett tag mamma!). Kullerstensgator och fargglada hus, smala grander och mysiga cafeer. Atmosfaren. Kanske ska lata Felicia aka vidare ensam redan nu, sa illa ar det! Hanna hangde pa hit och ikvall vantar forsta salsan, fragan ar om det ar okej att dansa i kangor?

Durango charmar byxorna av oss

2012-01-07T13:40:00.000-08:00

Det gladjer mig mycket att Emma har tagit sig i kragen och borjat skriva igen. Visa lite bilder. En annan sak som gor mig glad ar Mexico! Vi har har inte varit har speciellt lange, men jag kanner redan for landet pa nagot satt. Efter Bahía de Kino akte vi till Los Mochis som hade liv och rorelse och en doft av brant gummi hangande over sig. Darifran tag vi taget, ack det taget! Sa satans vacker utsikt! Det ar den enda strackan som finns kvar efter att jarnvagen privatiserades pa nittiotalet (om jag minns ratt. Vi vet ju alla hur det ar med mitt minne). Vi hoppade av i Creel, en bergsby van vid turister som vill ut pa hajk. Dock var vi nastan ensamma sa nar som pa ett trevligt par fran Orebro, ett mexikanskt par pa smekmanad (verkligen SMEKmanad) och senare tva studenter fran Frankrike (jag vill ocksa vara student och gora ett utbytesar i Mexico!) och en brud fran Japan. Tjejen fran japan var nog den modigaste jag har traffat, ensam pa jordenruntresa trots att hon knappt kunde prata engelska! Snabb sammanfattning Creel:
- Kallt! Minus pa natten men 20gradigt pa dagen!
- Urinvanare som bor i grottor
- Lang och hard vandring + varma kallor (fortsatter pa temat)
- Café Luna med underbar latinamerikansk livemusik framford av famlijen som ager det. Ah.
- Spanskan kom igang ordentligt!
- Naturen, saklart!

Forsta strackan fran Creel var i en camíonera (jmf amerikansk skolbuss ungefar) genom bergen och canyonen, helt fantastisk utsikt! Efter diverse busstimmar och vantetimmar kom vi fram hit till Durango imorse och vi har redan fallit for dess charm. Vi hade inga som helst forvantningar och har ar en supermysig stad som bjuder pa vanliga manniskor och chile rellenos och ikvall var forsta mezcal!

Martina

The roadtrip!

2012-01-07T06:14:00.000-08:00

Jag fortsätter att uppdatera er med vad som hände innan jag och Martina skiljdes åt! Här kommer lite bilder från roadtripen till Napa Valley och längs Highway 1. Mer kommer!

Genuin panik, sekunder efter att vi börjat åka.

Lunch i Napa Valley

Utsikten vi möttes av efter en natt på fyren.

Emma

Emma skriver!

2012-01-05T07:18:00.000-08:00

Hej alla som vill läsa om Martinas äventyr! Det är bara jag, Emma om ni minns, så lugna ner er. Jag och Martina startade den här bloggen med tanken att vi skulle forstätta blogga även när vi skiljts åt. För att hålla varann uppdaterade. En koppling via cyberspace. Men jag kom av mig när jag kom hem, mitt bland jetlag och diverse julklappar. Men nu är jag tillbaka! Med risk för att reta våra läsare. För frågan är ju vem som hellre läser om ett grått Falun än ett soligt Mexiko. Svaret på den frågan är kanske Martina, och det räcker för mig!

Så: I Falun är klockan strax efter fyra på eftermiddagen, det är kolsvart ute, snön ligger som ett vitt täcke och det är runt 10 grader ute. Sitter inne framför brasan och tittar på bilder från resan i USA. Hittar många roliga och fina på Martina. Konstaterar en stor saknad efter henne och vår grymma resa!

Min favoritbild någonsin är den sista.

Emma

Futun!

2012-01-02T12:01:00.000-08:00

Hejhej morthuven! Har kommer en liten uppdatering med massa bilder for en gangs skull! Jag och Felicia har kommit till Los Mochis och aker imorrn landets enda jarnvag till Creel dar vi ska vandra i superstora canyonen. Nyaret firade vi i Bahía de Kino, dock pa taket av hotellet eftersom alla restauranger hade stangt efter att vi powernapat lite for lange. Dessutom trodde vi att vi var i en annan tidszon och reagerade inte over att alla fyrade av raketerna klockan elva. Naval, jag tror pa 2012 aven om mayaindianerna inte gor det.

Har kommer de utlovade bilderna.

Salvation Mountain

Bibliotek i Slab City

Palmisar

Varmt kallvatten (hehe utan vissa vokaler blir det knas)

Massa overgivet i oknen

Dod fisk vid Salton Sea

Kate, min privata yogalarare vid Deep Creek

Forsta maltiden med Felicia i LAs forort. Blir det mer amerikanskt?

Frukost pa stranden

Bahía de Kino

Arets forsta dopp! 1 Januari

Salvation igen

Bodde ratt nara Mecca minsann!

DETTA HAR HANT

2011-12-29T17:21:00.000-08:00

Felicia har hant! Jag ar antligen traffat min tills nu virtuella resakompis. Efter att ha bevisat att det faktiskt gar att aka kollektivtrafik (om man har nagra timmar over) i LA mottes vi pa hostelet i nagon sorts forort. Vi kommer superbra overrens och vi har bada tva mammor som heter Lilian! Nu har vi kommit till Tijuana dar vi har akt lokalbuss och atit var forsta taco. Vi vantar med spanning pa den eventuella magsjukan... Vi aker vidare redan ikvall till Hermosillo och byter dar imorgonbitti buss vidare till Bahia de Kino som ska vara nagot sorts paradis, vi far se vad mitt kritiska oga tycker!

Farmtiden har tagit slut. Det har varit en valdigt bra erfarenhet, jag kom val inte sa jattebra overrens med agaren, och maten var inte jattegod, men allt annat -top-noch! Jag traffade Kate dar som ar min forsta amerikanska van och som larde mig yoga. Japp, nu kan jag gora min egen lilla session nar andan faller pa. Vi har gjort lite utflyker, bl.a. till Slab City och Salvation Mountain som bada ar med i filmen Into the wild. Sista dagen gick vi pa hajk till ett helt underbart stalle med varma kallor i en liten dal. Underbart. Annars har dagarna bestatt av massa 60/70-talsmusik, dokumentarar, lasning, dadlar och varje kvall har avslutats med varmt bad under stjarnorna. Oknen ar helt annorlunda mot allt jag sett tidigare, jag hoppas att jag far tid att lagga upp lite bilder senare.

Martina

God jul allesammans!

2011-12-24T07:15:00.000-08:00

Sa har julen har och jag ska aka och tvatta. Det ar val allt ett harligt gora pa julafton! Vi firar imorrn, med sotpotatis. Annars ar det samma mat dag ut och dag in, sa jag kan knappt vanta pa att fa ata nagot annat.

Hinner inte med mycket mer, ville mest onska alla god jul och saga att jag saknar manga och mycket saknar pa julafton.

Martina

Dadlar, bussar och Emmaabstinens

2011-12-17T08:13:00.000-08:00

Sa har den andra delen pa min resa borjat. Emma har lamnat mig och lamnat ett litet hal nagonstans i min mage. Jag saknar henne redan.

Jag ar dock inte ensam. Har kommit till en liten farm mitt i kaliforniens oken som odlar dadlar. Just nu ar det inte dadelsasong, sa det ar ratt lugnt. Vi skulle ha gatt ut och jobbat lite, men det blaser sa fasligt, sa vi vantar pa att det ska bli lugnare. Det ar inga andra wwoofare har just nu, men forhoppningsvis kommer en tjej som ar yogalarare pa mandag. Sa tills dess far jag chilla och hanga med agaren. En man i femtioarsaldern, gammal hippie som inte verkar kunna skamta. Jag har dessutom sett min forsta skorpion! Hoppas ingen kryper in i mina skor, ihhhh!

Lite buss-roligt 1. Sag Hollywood-skylten fran bussen till LA. Da var det gjort.
Lite buss-roligt 2. Satt bredvid en stenhard gangmedlem fran gransen pa sista bussen. Han hade minsann rymt fran fangelset samt blivit skjuten atta ganger av granspolisen vid ett annat tillfalle. Sen undrade han om jag gillade "bad boys". Ehhhh.

Martina

Snyft!

2011-12-15T01:48:00.000-08:00

Det är med sorg jag skriver detta inlägg, mitt sista inlägg från den här sidan av Atlanten. Om fyra timmar sitter jag på flyget hem och lämnar Martina kvar här i soliga Kalifornien.

Vår lilla bilsemester som vi har avslutat vår resa med har varit väldigt härlig. Igår tittade vi på Redwood-skogar och på stränder i Santa Cruz där vi spenderade natten på ett mycket mysigt hostel med trevliga människor. Innan vi lämnade tillbaks bilen i förmiddags körde vi upp längs Highway 1 igen och njöt än en gång av den fina utsikten. Jag slapp köra i de brantaste backarna och gjorde endast två misstag med avfarter. Gick helt enkelt finfint att köra även i USA.

Emma

Senare samma dag eller hit the road Jack! 2

2011-12-12T20:59:00.000-08:00

Så vi kom inte riktigt till Santa Cruz. Än. Eftersom vi missade en avfart, körde i bussfilen genom tullen och hamnade i San Francisco igen, bestämde vi oss för att leta reda på den där highway 1 med en gång. Och Berra, du kan allt din vägresearch. Superfin väg längs havet i solnedgången, bara vi och Stilla havet.

Som om det inte kunde bli bättre, hittade vi ett litet hostel vid en fyr. MED EN BUBBELPOOL (under stjärnhimlen, med havets brus i öronen)! GRATIS NUDLAR! Och en snäll kille i receptionen. Kunde inte bli bättre.Imorrn får vi se hur det ser ut här när det är ljust, det ska bli spännande!

Glad Martina

Hit the road Jack!

2011-12-12T20:00:00.000-08:00

15:28 12 December

Med Emma vid ratten och Beatles i radion klarade vi att manövrera oss ut ur San Franciscos downtown utan större problem. Vi var båda väldigt nervösa, men efter ett tag på 6-filiga (i ena riktingen!) motorvägen började vi känna oss hemma i bilen (pappa Bernt, en KIA Rio LX) och Amerikas vägar. Vi har just åkt ur Napa Valley och är påväg söderut igen, siktet inställt på Santa Cruz! Vad som finns där har vi ingen aning om än.

Efter att ha lyxat till det med bio och lobster roll igår fick vi nöja oss med hårdbrödslunch idag. Men det var inga problem när utsikten bestod av vinrankor och åter vinrankor. USA kan vara vackert och det kan vara förjävligt fult.

Imorgon satsar vi på att se lite Redwoodträd och highway 1. Idag är början på slutet på en fantastisk resa.

USA är komplicerat

2011-12-10T18:13:00.000-08:00

San Francisco är ett härligt ställe. Ett ställe som inte är lika härligt är Oakland, som ligger på andra sidan bukten kan man säga. Vi skulle dit igår på konsert med Mumford and Sons, Florence and the Machine och Green Day bland annat. Det var en intressant upplevelse. Konserten i sig var väldigt bra, men innan vi kunde njuta av den var vi tvungna att irra runt på ett stort industriområde i förorten för att hämta våra biljetter. Detta var straffet för att vi inte har en adress som biljetterna kunde levereras till. Man kunde alltså inte välja att skriva ut dem själva eller hämta dem på arenan, nej vi fick gott lov att promenera längs motorvägar och burger kings tills vi hittade på stället. Vi var lite lätt irriterade då kan jag säga. Detta är det här landets baksida, allt är sjukt komplicerat.

Nåja. På Måndag ska vi hyra en bil och köra runt lite. Efter att jag i fem dagar ständigt har sagt till Martina "ALLTSÅ KOLLA BACKARNA I DEN HÄR STAN!!! SNACKA OM START I BACKE! JAG SKULLE ALDRIG KÖRA BIL HÄR". Har vi nu alltså bestämt oss för att hyra bil. Och jag ska köra. Återstår att se hur det går.

Emma

Californiaa!

2011-12-07T22:08:00.000-08:00

Kalifornien har tagit oss med storm, San Francisco i synnerhet. Det är varmare, luktar exotiskt, det är mycket folk ute överallt (vilket det faktiskt inte var i New York) och man kan gå i T-shirt fast det är December.

Dessutom är det otroligt vacker här vilket vi blev varse igår när vi spenderade dagen med att gå längs kusten. Med båtar som guppar i det klarblåa havet och tropisk växtlighet, det känns verkligen UTOMLANDS. Vi tycker om det hemskt mycket och känner oss redan hemma. Vi såg en livs levande säl och massa fiskmåsar, samt gubbar som fiskade krabba olagligt. Målet med promenaden var att nå Golden Gate-bron. Den såg ut som den gör på bild, men självklart häftig att ha sett den i verkligheten. Vi vågade bara gå ut halvvägs dock, sen fick vi svindel. Vi avslutade kvällen på en japansk-fusion restaurant med att äta sushi samt ko-tunga, om jag minns rätt. Spännande, spännande.

Ännu mer spännande var det idag, då vi spenderade några timmar på Alcatraz, den gamla fängelseön. Var väldigt intressant och lärorikt med kunniga människor som berättade om fängelset och ön som idag är Nationalpark. Sen fick vi åka lite båt också, inte fy skam.

Allt är helt enkelt fint på vår lilla resa. Det enda som är lite konstigt är att se julgranar och palmer i samma syn. Inte en snöflinga eller julstämning så långt ögat når.

Emma

Ett dygn senare

2011-12-05T20:55:00.000-08:00

Lilla tågelitåget var nästan fyra timmar sent vilket gav oss lite mer tid åt att utforska Glenwoods restauranger och caféer. Det här är på många sätt en matresa, och om gårdagen följde det temat har dagen idag varit lite fattigare. Gröt samt tre mål av hårdbröd med hummus. Ingen kulinarisk upplevelse, men mätta magar och tjocka plånböcker.

Nu har vi alltså anlänt till San Francisco. Vår vana trogen har vi redan hunnit gå genom halva stan, "det där ser ut att vara nära!", och svettiga kommit fram till vad som verkar ett riktigt trevligt hostel.

Emmartina

Bildkalas!

2011-12-04T13:30:00.000-08:00

Här kommer en bildbomb i en salig oordning och blandning.

Arlington Cementery, Washington

Skelett, Museum of Natural History, Washington

Washington monument, Washington

Tre brudar peppade på skridskor, Washington

En glad och en rädd tjej, Washington

Flaggor

Stekig brud framför Lincoln Memorial, Washington

Det lilla vita huset, Washington

Mysig promenad i Georgetown, Washington

Ölande, Washington

Flatiron building, New York

Martina är avis på Obama, Washington

Åka tunnelbana, Washington

New York, New York

Spontan posing i Central Park, New York

Glenwood Springs

2011-12-04T00:09:00.000-08:00

Glenwood Springs, vilket ställe! Jag tror att både jag och Emma är lika nöjda över att vi kom hit. Det var ju lite av en slump att vi hamnade här, så desto bättre känns det. Det är alltså en liten stad, eller samhälle passar kanske bättre. Emma jämför det med Malung och jag kan hålla med, fast lite mindre. Huvudattraktionen är förstås The Hot Springs, som i namnet. En stor varmvattenpool från jordens inre ungefär.

Vi anlände igår, 3 timmar sena, allt som allt 27 timmar efter att vi lämnade Chicago. Utsikten var helt otrolig under resan. Folk pratar om Transibiriska järnvägen, men jag undrar varför California Zephyr inte är mer känd än den är. Vi passerade prärie, klippiga bergen både snöiga och icke snöiga, röda klippor och städer men ändå mest ödemark. Sen kom vi till lilla Glenny och blev kära. Även om det här är lite av en turistort p.g.a. källan så känns det som vi har träffat på det genuina USA. Kanske beror det på att det är vår första kontakt med landsbygden, men det är känslan vi får.

I morse när vi vaknade var marken täckt med snö och även jag, vinterhataren, blev litelite glad. Efter en rejäl frukost gick vi på långprommis där vi beundrade berg och bergsgetter. Sen njöt vi av det 40-gradiga vattnet och lite senare vår sjätte hamburgare för resan. Vi har även upptäckt whiskey med honungssmak, mmmm!

Imorgon, eller idag för er, går resan vidare till Det Soliga Kalifornien (förhoppningsvis soligt). Vi är peppade!

Martina

Åka tåg

2011-12-02T17:16:00.000-08:00

16:45 1 december. Illinois.

Här kommer första USA-hissen, tamtamta-ram.... Amtrak! Amtrak är alltså namnet på tågföretaget, och står kanske för American tracks eller något liknande. Jag vet inte! Men det ligger bra i munnen. Hur som helst har jag aldrig åkt ett så gött tåg tidigare! Och då har jag ändå åkt en del tåg i mitt 21-åriga liv. Bra saker med Amtrak:
- Sätena. Det finns gott om plats för benen och diverse sköna anordningar som gör att man nästan kan sova bekvämt!
- Loungen. Jag upptäckte den precis! Det är en hel vagn med fönster överallt och små säten som man kan sitta i och blicka ut över Amerika. Luftigt och ljust, nästan som att vara utomhus (kan bero på dålig isolation).
- Roliga konduktörer. Vi hade en idag som kallade sin kollega "stor och fluffig" i högtalarna.
- Det finns en dining car där man kan reservera ett bord till middagen. Vi har inte provat på detta än, men jag är spänd. Det ser tjusigt ut.
- Man behöver inte byta tåg speciellt ofta. Otroligt skönt. Vi skulle kunna åka från Chicago till San Francisco i ett streck, men det skulle ta mer än två dygn. Så det kommer vi inte göra.

Vad jag inte gillar med Amtrak är att allt ska vara så omständigt. När vi skulle köpa biljetten fick vi lov att ringa från en telefonkiosk och beställa, sen gå tio meter till en riktig människa för att betala och hämta ut biljetten. När man ska gå på ett tåg måste man stå på kö, som när man ska gå på ett flygplan ungefär. För oss känns det onödigt och omständigt, men jag antar att det harett säkerhetssyfte.

Det här med säkerhet är förresten något som verkar genomsyra hela landet. Ständigt i tunnelbanan säger högtalarrösten "if you se something, say something" och avslutar alltid med "have a nice day and be safe". Man blir påmind om att knyta skosnörena och hålla i sig i räcken. Varje gång vi har lämnat ett hostel har vi fått ett "be safe!" med oss. Jag och Emma känner oss däremot inte säkra, utan ju fler gånger vi hör det här, desto osäkrare blir vi. Jag blir mer nervös och misstänksam, det har någon sorts omvänd funktion. Det känns inte bra.

Det var allt för nu. Martina

Det är KALLT!

2011-12-01T08:49:00.000-08:00

Vi befinner oss i Chicago, här är det fint och så men det är så KALLT! Blåser som tusan, Martina håller på att blåsa bort hela tiden. Men annars är det fint som sagt, vi har sett skyskrapor och många konstiga byggnader här i arkitekturens centrum (tydligen). Igår promenerade vi på stranden till Lake Michigan och gick på zoo och såg en gullig pygmé-flodhäst och en osynlig isbjörn.

Idag ska vi återigen sätta oss på tåget, nästa stopp blir Glenwood Springs i Colorado. Det ligger på gränsen till rocky mountains och chansen är stor för snö där. Kallt igen alltså. Hoppas på värme i Kalifornien.

Emma

Första advent i sommarsol!

2011-11-27T20:02:00.000-08:00

Nu var det länge sen vi skrev och mycket har hänt sedan dess! Vi har åkt skridskor i solsken, ätit thanksgivings-middag, sett Vita Huset, pentagon och massa mer. Hostellet vi bodde på som var extremt mysko vann till slut över bådas våra hjärtan, även om det som sagt var väldigt konstigt. Det var bland annat en polack som drack vodka som om det var vatten, en manager som agerade stand-up-komiker, inget varmvatten i dushen och mycket annat mystiskt. Men det hade sin charm.

Idag har varit sista hela dagen i Washington och vi har haft 15-20 grader varm, strålande sol och vi har strosat runt i nya statsdelar, legat i gräset och vickat på tårna. Något vi ständigt återkommer till på denna resa är hur vuxna vi är som promenerar runt, äter middag, dricker ett glas vin, diskuterar livsfrågor och åker hem och sover. Det känns fint!

Imorgon åker vi vidare till Chicago, anländer Tisdag morgon. Kanske blir det bloggning från tåget in case jag blir uttråkad. Ha det fint i snön!

Emma

Från ett grått och överraskande fuktigt Washington DC

2011-11-23T19:42:00.000-08:00

Så har Washington fått turen att ha mig och Emma på besök. Vi har hamnat på ett hostel som vi inte riktigt vet om vi gillar eller inte. Det är billigt, supermegavarmt (till och med Emma tycker det!) och känns som någons hem mer än ett hostel. Väldigt många konstiga men trevliga människor bor här och det är svårt att veta vilka som verkligen jobbar här och vilka som är gäster. Vi har två skåningar som sänggrannar, dom är ute på en äkta roadtrip! Det verkar väldans lyxigt, men senast idag sa Emma att hon börjar bli pepp på att åka mer tåg. Det gör mig väldigt glad i mitt lilla hjärta.

Som rubriken berättar har vädret inte varit det vackraste. Därför tog vi tillfället i akt att gå på museum. Här i stan finns nämligen några dussintal av dem och det bästa av allt -gratis inträde! Tänk vad moderaterna har ställt till det, nu har amerikanerna gått om oss i Sverige (om inte här, i världspolitikens centrum, passar det att ge dem en känga?)! Hur som helst har vi sett modern konst och dinosaurieskelett.

Imorgon kommer kära Ida Åberg till stan och då har vi bestämt att vi ska åka skridskor, kolla in Vita Huset och äta kalkon. På tal om kalkon, tydligen ska det finnas ett ämne i den som gör att man somnar! Jag vet inte om det är gammal vanlig hederlig paltkoma eller amerikansk vetenskap, men enligt en kille som jobbar här är det oundvikligt att somna efter middagen. Vi får väl se hur det går imorrn! Våra livs första thanksgiving!

Martina

Thanksgiving turkey

Uptown Girls!

2011-11-21T19:47:00.000-08:00

Idag har varit sista dagen i Newwan och det känns sorgligt för det har varit precis så grymt som man trodde. Dock är vi nyfikna på resten av landet, imorgon åker vi till Washington D.C där vi hoppas få en skymt av Obama och kanske en kalkon. Sen vidare mot nya mål med vårt nya tågpass! De senaste dagarna har vi bland annat sett en tax med solglasögon och skärmkeps, gått på julmarknad, ätit koreanskt och tränat på smalltalk i sann Amerikan-anda. Vi var på bio igår och såg Lars von Triers nya film, den får fyra av fem frihetsgudinnor.

Vi hörs snart igen, då från Washington D.C! Ciao for now.

Martinas dag.

2011-11-20T10:33:00.000-08:00

Efter en vecka i Staterna börjar jag (Emma) trivas riktigt bra här borta. Allting man önskar finns här, och lite till. Martinas dag spenderades med fransk frukost, cupcakes i solskenet, moderna museet, mexikansk middag och en liten barrunda. På en av barerna träffade vi på en Amerikan i hatt som vi slog oss i slang med. Han tyckte att monarki är det bästa statsskicket för att då kan folket bara döda kungen när de är missnöjda. Han hatade även alla andra Amerikaner för att "they are so stupid". Det är konstigt land det här.

På tunnelbanan på väg hem satt en kille och skrattade åt oss när vi satt och snackade. Vi trodde att han var svensk men han var döv. Han tyckte att Martina hade ett fint ansikte visade han med tecken. Martina svarade med att göra sin klassiska "Jag har en potatissallad i mina läderbyxor" samt Sköldpadda.

Idag skulle vi ha gått på gospel i en babtistkyrka men vi försov oss. Ska gå ut i solskenet istället och se vad det blir av oss. Här kommer lite bilder som ni kan titta på tills vidare och avundas.

Emser

Emmas dag!

2011-11-17T20:55:00.000-08:00

Jösses, vilken dag det har varit! Som en liten bergochdalbana på många sätt.

Vi lyckades av en slump passera förbi Ed Sullivan Theatre i rätt stund, nämligen när man fick signa upp sig för att vara med i utlottning av biljetter till Late Show med David Letterman. Emmas favorit-late-show med favorit-David-Letterman alltså! Efter ett litet äventyr bestående av ifyllning av blanketter, en stenhård intervju och en telefonkiosk stod vi tillslut som vinnare av två biljetter till inspelningen av dagen show. En dream coming true för Emser som var gladare än gladast hela dagen!

För mig, Martina, har det varit väldigt fint att se Emma så glad. Jag har dock mest stått för eftertänksamheten av oss två och funderat och våndats över ställen som Times Square (turistfyllt och konsumtionshets). Jag hade även lite svårt för Davids (eller Dave som vi numer kallar honom) skämt, men tyckte ändå att det var väldigt trevligt och jag lärde mig saker om t.ex. USAs dialekter, en presidentkandidat vid namn Herman Cain samt hur det går till på en amerikansk tv-inspelning.

Dagens andra känslostorm kom när vi återvände till hostelet och upptäckte att Emmas IPhone var försvunnen. Emma och även jag (känd IPhonemotståndare, kanske var det jag som kastade bort den helt enkelt?) håller dock modet uppe och tänker inte låta detta förstöra en minut till av vår tid i den här supermegahäftiga staden. Sen får vi se om vi kanske sörjer en skvätt när vi kommer till Washington DC.

I övrigt har vi sett Empire State Building, Rockerfeller Center, Time Square, Greenwich och ätit gudomlig risotto idag. En helt vanlig dag i staden New York helt enkelt! Imorgon ska vi ha en dag i Martinas tecken med museeum och klubb.

Emmas stora idol

Regn ute, sol i sinne

2011-11-16T19:33:00.000-08:00

Hello Sweden!

Här i New York är allt hur bra som helst. Det enda problemet är att vi är i staden som enligt utsago aldrig sover, men allt vi vill göra efter klockan åtta på kvällen är att sova. Tror det har att göra med att vi gör så mycket på dagarna att vi blir helt slut. Tusentals nya intryck som ska tas in och ständigt nya saker att göra.

Gårdagen spenderade vi i Central Park. Började med en klassisk bagel-frukost och sedan långpromenad genom hela parken. Vi såg till 25 ekorrar samt the Dakota Building där Johnnieboy och Yoko bodde. Sen åt vi feting-hamburgare och lökringar på en klassisk diner och kände oss väldigt nöjda med prestationen att ta seden dit man kommer.

På kvällen orkade vi oss ut på en barrunda. Hamnade på en supermysig bar på lower east där det var små lokalband som spelade och happy hour på ölen. Martina blev inbjuden till att medverka i konserten med kastrull och en chopstick. Alla vi som känner Martina vet hur fantastiskt hennes taktsinne är. Jag dog av skratt. Det hela slutade dock med att undertecknad somnade på tunnelbanan....

Idag har vi gått över Brooklyn bridge och strosat runt i Dumbo och Williamsburg i hällregn. Gick av i fel ände av världens längsta aveny och fick med hela Jude-kvarteren i bara farten. Inte helt fel. I rätt ände gick vi in i en skandinavisk design-butik där en mycket trevlig svensk kille lurade mig att köpa en dyr termos. Vad nu det skulle vara bra för. Kvällen avslutades med stek och rödvin på en Argentinsk restaurang! AWESOME DAG!

I övrigt kan vi konstatera att allt är mycket större här. Trottoarkanterna, avstånden, fiskmåsarna och butikerna. Men vi gillar't!

Tack och adjö, en hot dog.
Emma med moraliskt stöd från Martina

Brooklyn Bridge

En solskenshistoria

2011-11-14T17:38:00.000-08:00

Yo Broes!
Nu är vi i the NYC och är... jetlaggade! Fett bull. (på ren svenska betyder det att vi är i New York Stad och är trötta efter flygresan p.g.a. tidsskillnaden. Och det är jättejobbigt). Vi har trots detta haft en finfin dag på södra Manhattan. Vi har sett:
- Wall street-protesterna (fina tält, ett bibliotek och på torsdag är vi nog med på demonstration!)
- Ground Zero
- Frihetsgudinnan (vi åkte en GRATIS båt till staten island)
- Chinatown (mycket kineser och vi köpte torkade ingefära=gott)
- Little Italy (ett glas rött)

Efter alla dessa fina sevärdheter traskade vi omkring på Lower East Side och såg en massa fina barer vi ville dricka drinkar på, men kunde tyvärr inte genomföra detta på grund av oerhörd trötthet. Vi började dagen med ett hopp ur sängen klockan 07:00 och klockan 17:00 kändes idag som midnatt. USA har tagit emot oss med superväder, vi uppskattar det till 17 grader celsius med strålande sol. Våra kinder är med andra ord lite brunare idag än igår.

Mamma Lilian, vi vet att du vill veta lite mer om hostelet. Det verkar än så länge jättebra! Rent, snyggt, trevliga människor, och vi fick precis gratis öl!

Nu är det sovdags för två trötta tjejer. Imorrn hoppas vi på lika fint väder och ork för en barrunda.
Pok, Martina och Emma

STORT PS: På vårt flygplan fanns ingen mindre än bådas vår store idol och inspiratör i livet: Per Morberg! Vi stod bredvid honom i passkontrollen vid flera tillfällen och hörde honom gäspa ljudligt. Ack om vi bara hade vågat berömma hans humor eller matlagning. Eller stiliga klädsel! Men det vågade vi inte, tagna av stunden. DS.

Per Morberg

Hej då Sverige!

2011-11-12T15:00:00.000-08:00

Hejhej! Här kommer ett sista inlägg. Innan avresa alltså! Vi är peppade, nervösa och glada som tusan! Nu ska vi sova bredvid varann innan klockan ringer tidigt imorgon och vi måste gå upp och åka till arlanda och flyga till NEW YORK! Nedan följer den första i raden av förhoppningsvis många sunkiga webbkamera-bilder!

I övrigt är vi fett glada över att Italiens egen jubelidiot Berlusconi har avgått. På tiden. Grattis Italien!

40 timmar innan avresa

2011-11-11T09:26:00.000-08:00

Mina damer och herrar,
jag har något att bekänna.

Jag börjar bli sjukt nervös inför resan! Kommer jag och min kära Emma komma in i landet? Det är så mycket som ska fyllas i och grejas med, tänk om vi har glömt något? Efter att ha brottats med sas.se för att få fylla i ankomstadress (för ja, det är nödvändigt för amerikanarna att veta vart jag tänker sova) utan framgång ringde jag till En Riktig Person. Trevlig kille alltså, tyvärr uppfattade jag inte hans namn, men han fixade allt. Även så jag och Emma får sitta bredvid varandra på flyget. SAS -jag hissar er kundservice till himmelen men dissar era bokningssystem. Skärpning!

I övrigt har veckan varit bra, jag har bland annat lagat rullader på älg.

Martina

Första inlägget!

2011-11-08T04:32:00.000-08:00

Hej kära vänner!

Här kommer första inlägget på denna nya blogg. Den blogg där vi kommer att uppdatera om livet på vår resa i det nya landet. USA kommer inte att vara sig likt länge till, för på Söndag intar vi Manhattan. Vad som händer därefter är fortfarande ganska oklart. Vad som är givet är att vi står inför ett av våra livs äventyr och att det kommer bli grymt på alla sätt och vis.

Stay tuned!

Emma